Meditationskurs

Hej igen!
Nu är jag tillbaka! Jag tog en liten paus från allt bloggande – det kändes som välbehövligt och kolonin har också tagit min tid i anspråk. Men nu ska ni få höra om min séjour i Rättvik.

Dag 1.
Resdag. Reste i 6½ timme med 2 byten från Göteborg till Rättvik. Det var varmt, men jag kunde gå från det ena tåget till det andra och slapp väntetider. Jag är mycket spänd på hur det ska bli, vilka människor som ska vara där, hur det ska vara att meditera o.s.v. Väl framme regnar det och jag delar taxi med 5 andra kvinnor som jag förstår också ska till Berget. Vi blir varmt välkomnade av Inger, som är en av ”husfolket”. Hon ger oss våra rum och jag blir positivt överraskad. Rummet är ljust, fräscht och har ett ljust möblemang. Det finns dock ingen TV eller radio, men ett fräscht badrum och skön säng. En fransk balkong vetter ut mot björkskogen där en hel sångkör av fåglar hörs.
Jag packar upp och kl. 20 är det kvällste med lite information och det visar sig att vi är 20 personer, som ska delta. Det är mest kvinnor, men också några par och 2 ensamma män.
Efter teet provar vi att meditera för första gången. Vi går in i meditationssalen, som ligger i ett annat hus och skorna sätter vi utanför.
Det är en stor sal med bjälkar i taket. Det ligger tunna mattor i en fyrkant och på varje matta finns en rund liten kudde (som en tunna) och små pallar. Alla får välja ”sin” plats och den ska vi ha i fortsättningen. Vi får instruktioner och vi mediterar en kort stund – mina fötter domnar bort och jag måste röra på dem. Det känns dumt när alla andra sitter stilla och tysta. Våra instruktörer är föreståndaren på Berget, Per Mases och en sjukgymnast, som specialiserat sig på psykomotorik.

Dag 2
Sover som en avsvimmad. Men det är tungt att vakna av väckarklockan . Meditation kl. 7.45 före frukost, men den här gången somnade inte fötterna – det stack lite bara och vi mediterade ung 15 minuter. Ganska härligt, men svårt att låta tankarna bara passera utan att få dem att stanna kvar. Tankarna ska flyta förbi som molnen på himlen. Jag kan rekommendera lätt, lös, klädsel som man sitter bekvämt i. Några i gruppen gråter och jag förstår att det är många spänningar och tankar som flyter upp till ytan.
Efter meditationen är det morgonbön i kapellet, men det går jag inte på, fast de flesta deltar i gudstjänsterna märker jag.
Frukosten är finemang och det finns allt möjligt att välja på. Det bakas eget bröd och det serveras olika grötsorter varje dag. Det bästa är morgonkaffet!!

Efter frukost är det föredrag och det var ganska trist. Per ler hela tiden och påminner mig mycket om Maharishi Mahesh. Ni vet den indiske gurun, som the Beatles besökte på 70-talet.
Jag tycker att rösten är irriterande och mesig och jag kan inte ta till mig det han säger. Jag blir alltid misstänksam mot folk, som ler när de talar. Som om det de säger inte har tillräcklig substans utan de måste vädja till en med leenden. Känner mig som en elev på grundskolan som bara blir tjurig och motsträvig. Jag lyssnar bara med ett halvt öra, eftersom mycket han pratar om är sådant jag redan känner till.

Vi hade ett härligt avspänningspass i övningshallen i liggande ställning. Alla låg på madrasser med filtar på. 20 personer ligger i en ring, som barn på dagis. Sjukgymnasten talar med lugn och låg röst och instruerar oss att känna vilka muskler vi använder när vi lyfter armen, trycker ner axeln mot golvet m.m. Bäst för min del var att ha en ballongboll (ser ut som en dåligt pumpad fotboll) under svanskotan och på så vis sträcka ut korsryggen, där jag har så ont. ”Det onda i korsryggen är spänningar”, säger hon, ” och styrketräning hjälper inte”. Det vet jag för det har jag redan provat. Axlar mot öronen och spänningar i nacken är obearbetade känslor. Det tänkte jag mycket på under resten av passet.
På meditationspasset efteråt kom tårarna och det bara rann och rann. Varför vet jag inte – men det behövdes väl. Fötterna somnade inte!!
Middag!!

Sov en stund innan det var dags för nytt avspänningspass med efterföljande meditation. Denna gången provade vi ”gående meditation”. Det var mycket svårare, men gick väl ändå OK.
Kvällsmat och sedan var det kvällssamtal om hur man upplevt dagen. Det var trög start – alla glodde i golvet. Tystnade, men inte pinsam tystnad. Konstigt! 20 personer i ett rum och ingen pinsam tystnad. Det har jag nog aldrig upplevt förut.
Meditation igen och sedan kvällste. Satt och pratade med två intressanta människor med självdistans och humor.
Godnatt 22.30

Dag 3
Uppstigning och meditation lika tidigt som igår. Det gick ganska bra. Idag satt vi längre än förut, men det kändes inte så. Frukost och föredrag vid 10-tiden. Det var lika trist som igår och i morgon får de klara sig utan mig.
Avspänningen gick bra, men var sådär och meditationen var inte så bra som igår. Tårar igen! Sedan pannbiff med lök. Sådär! Prat med H. och hon spelade medhavda skivor för mig i brasrummet. Vi kände oss lite busiga och fnittrade mycket. H. är en härlig kvinna, som har lätt till både tårar och skratt, med rå humor och mycket, mycket i bagaget. Men vi dockade med en gång. Henne kommer jag att sakna och också J., en kvinna från Iran, vars namn betyder ”glöd”. En härlig men bräcklig kvinna. Underbara människor!!
Meditationen varade idag 27 minuter och mina fötter somnade. Det var för länge för en nybörjade som jag.
Från fönstret i mitt rum såg jag en spillkråka. Han satt i björken helt nära mitt fönster.

Kvällssamtalet gick lika trögt som vanligt. Det är bara tre människor som pratar, H., jag och en man. Ynkligt, resten glor i golvet.
Till kvällsteet fick vi chokladkaka och kex. I morgon är det hemfärd och det blir lagom.

Dag 4.
Otroligt svårt att stiga upp trots en god natt. Men jag var inte sist till meditationen ändå. Jag vet inte hur lång meditationen var, men det kändes kort. Tankar kom och gick och jag hann till och med formulera ett tacktal för de här dagarna till ledarna. (Det hölls dock aldrig, eftersom tillfälle inte gavs.)Något föredrag går jag inte på idag. Ska duscha och packa istället.
Frukosten idag var TYST enligt överenskommelse och det var högst onaturligt för mig. Att sitta vid ett bord med andra människor och inte få prata med dem. Jag var nog inte ensam om att tycka så. De flesta åt och gick sedan. För min del var frukosten dötrist. Jag åt snabbt och tog en kaffemugg med mig in på rummet. Nu ska jag sova en stund och sedan packa.
Middag och sedan dela taxi till stationen och hemfärd.

Intressanta dagar, som jag kan rekommendera till alla som behöver lugn och ro i en mysig miljö.
http://www.berget.se/