Jo, det är sant. Vid min ålder så har jag blivit lillasyster. Visst är det otroligt! Jag har adopterat P. som min storasyster och hon har adopterat mig som sin lillasyster och vi ska ut och fira detta på krogen.
Det hela började med en artikelserie som fanns i GP för ett tag sedan om syskon. Det är många som inte kommer överens med sina syskon av olika skäl och i vissa fall skulle det vara bättre om man själv kunde välja sitt syskon, stod det. En kvinna hade 4 syskon men ingen kontakt med någon av dem efter en arvstvist. Hon hade däremot en mycket god vän, som hon umgicks mycket med och som delade många av hennes intressen; de hade adopterat varandra som systrar och trivdes ypperligt med det.
För min del började det hela med att min "syrra" undrade när jag fyllde år och då jag sa att det är den 2 mars. "Det är samma dag som min syster. Fy!! Fast det kan inte du hjälpa." Saken är den att de aldrig kommit överens, gillar inte varandra och träffas bara när de "måste". Då föreslog jag att vi skulle adoptera varandra som systrar. Vi delar samma intressen, skrattar bra ihop och pratar bra och länge. Och det tyckte "syrran" var en underbar idé. Gissa om jag blev glad. Jag har alltid önskat mig en syster.
Sedan detta hände - en vecka sedan - har vi bara kommit närmare varann och senast idag fick jag ett sms : "Vad det är härligt att ha dig till syster!" Kan man annat än sucka!!