Jag har fått praktikplats!!

TJOHOO!!

Det är nästan bestämt. På fredag ska coachen och jag gå på besök till garnaffären och tala med innehavaren om när jag kan börja och hur länge jag ska vara där till att börja med. Det ser ljust ut för första gången på länge.

Coaching 4 - 16 januari

Förra veckan var det PRAKTIKSÖKARVERKSTAD. Ett långt och härligt ord, som nog inte ännu kommit in i SAOL. Det innebär att jag har gått runt på stan ca 2 timmar inkl. fika och sökt praktikplats till mig.
Men jag ska kanske skriva en liten resumé precis som i såporna.

Jag har kommit med i ett EU-projekt, Enter, som FK har tillsammans med en stadsdelsförvaltning här i stan. Jag har fått en egen jobbcoach, som ska försöka leda mig varsamt in i arbete av något slag igen. Det är en lång process, men hon tar det varligt och i min takt.

Jag har varit med om introduktion i projektet, samtal, idéeinventering, kompetensanalys och kompetensinventering, "work shop" om kompetens, skrivit ner tankar om hur min praktikplats ska vara beskaffad och sedan har jag varit ute på "fältet" och sökt praktikplatser.

Det känns väldigt konstigt att gå runt och fråga om företaget i fråga tar emot praktikanter när jag förut varit fast anställd i 25 år. Jag känner mig väldigt liten och det känns som om jag var på tiggarstråt, men ju fler jag frågat ju lättare blev det. Ni skulle sett hur lättade de blev när jag ska att praktikplatsen gällde mig och inte högstadieelever.

Jag vet ju inte riktigt vad jag vill göra de närmaste åren, men det skulle vara kul med något som har med litteratur eller textilt arbete att göra. Därför var jag runt i flera bokhandlar och förhörde mig. Inte ett enda napp fick jag. Dessutom var jag i några affärer som säljer linnekläder bl.a. Klädd i Konst och andra designers. Men det jag hittade som verkligen kommer att bli bra är en garnaffär som heter "2 Knit". Det är en ljus och fin affär med massor av fräcka garner runt väggarna i olika färger och i affären finns också uppstickade modeller och ett stickbibliotek. Det fina i kråksången är att om det inte finns så mycket att göra vid något tillfälle så kan jag hjälpa innehavaren att sticka upp modeller.Och den ligger 5 minuter hemifrån!! Visst låter det kul?

Coachen och jag ska gå dit på studiebesök i denna veckan och diskutera hur länge jag ska vara där per dag. Praktiken ska vara i 6 månader för att kunna utvärderas och till att börja med ska jag vara där 10 timmar/vecka. Detta kan sedan utökas efter min förmåga och om coachen tycker att det verkar lämpligt.

Dessutom börjar kören repetera i morgon!! Denna terminen ska vi sjunga bl.a. Carl Orffs "Carmina Burana". Konserter blir det i Eriksbergshallen den 15 april kl 15.00 och 19.00. Boka det ni som bor i Göteborg.

Gissa om jag är glad idag!!!

Hos farbror doktorn

Nytt avstämningsmöte- denna gången med FK och min läkare och ännu en redogörelse vad som hänt sen sist med Rehab Söder och schema och struktur. Han verkade nöjd och var helt på min linje om att inte gå på för fort och det kändes väldigt bra.
Han sa också att jag blivit rejält tilltufsad av min senaste arbetsgivare och det skulle ta tid att komma tillbaka och att det fick ta den tid det tar. Skönt att höra!!

Kompetens och kompetens

Igår blev det inget skrivet och det berodde på att jag var borta hela dagen och när jag väl kom hem var jag fullständigt dränerad på ork.
Work shopen var bra och Roffen Engström hade intressanta infallsvinklar på det här med kompetenser och nya karriärer. Han har skrivit böcker i ämnet också om någon vill veta mer. Han sa att dagens arbetsmarknad är ungefär som arbetsmarknaden för frilansare alltid varit. Man måste marknadsföra sig själv och innan dess ta reda på om ens kompetenser som man redan har kan fungera även i en helt annan bransch.
Det var längesedan jag var tvungen att koncentrera mig i sex timmar och det märktes. Naturligtvis kom huvudvärken som på beställning idag. Men det finns ju piller.
Idag var jag också på möte med min jobb coach. Vi pratade och gjorde upp ett schema över vad och när jag ska träffa henne, göra annat m.m.
Jag behöver få struktur på mina dagar och då är det inte dumt att behöva vara på en plats vid en viss tid och utföra en viss uppgift. Till att börja med ska jag ha två timmar per dag. Det är ungefär vad jag känner att jag mäktar med - och har jag något annat inbokat så får det räcka den dan. Ett projekt per dag.Det känns som en lagom början. Jag är nämligen livrädd för att ta i för mycket och gå fram för snabbt. Det har jag provat under många år och se hur det gick. Nu får det ta den tid det tar och det säger coachen också och det känns väldigt bra. Skynda långsamt, nä inte skynda alls

Rotfyllning och coaching

Idag var jag till slut hos tandläkaren igen på rätt dag och rätt tid - tidigt i morse dock. Hon rensade rotkanalerna i en av mina inflammerade tänd eroch nu är det inte så himla mycket kvar. 2 rotfyllningar och sedan är det bara att betala och se glad ut. Det gick jättebra. Det enda som kändes var bedövningen och sedan fick hon härja fritt.

Jag har köpt mig ett par Koss hörproppar och det är det bästa jag gjort på länge. Jag har sådana konstiga öron att vanliga proppar inte sitter fast, utan trillar ut hela tiden, så fort jag rör på huvudet eller bara tänker tanken. De här är som vanliga öronproppar - formbara - och jättebra på att utestänga andra ljud. Jag hade med mig Dire Straits "Brothers in arms" och ett tag blev jag bara så trött att om hon inte hade börjat fila i tanden, så det vibrerade i huvudet, så hade jag nog somnat. Detta kan jag verkligen rekommendera. T.o.m. tandläkaren tyckte att det var perfekt - dels kunde hon koncentrera sig på arbetet och behövde inte berätta vad hon gjorde hela tiden (jag hörde ju inget) och dels var jag väldigt avslappnad och en idealpatient.

Igår var jag som sagt på coaching igen - nr 3 i introduktionsdelen. Det var en liten föreläsning, både tidsmässigt (1 timme) och deltagarmässigt (vi var 2 stycken som lyssnade) om kompetensanalys. Jag har aldrig förut hört ordet ens, men det visade sig vara ett bra verktyg när man ska söka jobb.

Man tar reda på vilka olika kompetenser man har och skriver ner dem på ett schematiskt sätt, för att sedan matcha dem mot en arbetsgivares önskningar i t.ex. en annons. Om någon är intresserad så maila mig, så ska jag försöka förklara lite bättre.

Vad som ska hända framöver med coachingen vet jag inte för detta var det sista i introduktionen. Forts. följer...

Coaching 3

Har totalt glömt bort att skriva idag. Ska iväg på coaching igen - nån slags föreläsning. Mörkt och grått och trött.

Mental härdsmälta

Idag har hjärnan inte varit med alls. Förutom att jag hade ont i huvudet och var blytung i kroppen, så glömde jag totalt bort min tandläkartid. De ringde och undrade om jag inte ville komma. Men de är såååå förstående och gav mig en ny chans på onsdag. Tårarna kom och jag undrar om det någonsin ska bli "som vanligt" igen och att jag kan fungera som förut.

Blytung!

Idag känns hela kroppen blytung och huvudvärken kom som på beställning, som den alltid gör när jag har stressat eller haft mycket omkring mig. Och ändå gjorde jag inte så himla mycket. Jag är så trött på att inte orka.

En bra och precis beskrivning på hur det kan vara att vara utbränd hittade jag hos Nina på Johangården. Så här skriver hon:

"När jag är mer än trött och slut och sliten och stressad så inträffar ett obehagligt tillstånd. Jag blir svimfärdigtrött och matt. Svimningskänslan sitter dels i huvudet och dels i bröstet. Matt blir jag i hela kroppen. Och då vet jag vad klockan är slagen...Känslan är så obehaglig och svårförklarlig att jag inte vet hur jag ska beskriva den för att någon skall förstå hur det känns. Svimmat har jag gjort några gånger så jag vet hur det känns både före och efter. Känslan som kommer då jag är för uttröttad är som strax innan jag ska svimma... Men jag svimmar inte, det är enda skillnaden.
Känslan kommer när det blivit för mycket av intryck, ljud eller krav och måsten. Ibland även när jag gör sådant jag vill och tycker är roligt. Antar att det är kroppens sätt att säga till mig att jag måste ta en paus. Eller antar... jag vet nog att det är så. Och det enda som hjälper är just att coola ner sig. Vila och meditera, minska på krav och måsten.
Trots att jag är utbränd och inte ska ha massor med krav och måsten så blir det ändå vissa saker som jag ibland bara måste göra. Det går inte att sjukskriva sig från allt här i livet, vissa saker finns kvar ändå. Betala räkningar, viss skötsel av hemmet, sköta om mig själv och mina hundar... och så vidare. Bara för att jag är utbränd kan jag inte avskärma mig från allt liv, och det är ju inte meningen heller. Inget blir ju bättre bara för att jag sitter och stirrar rakt in i väggen. Vad jag menar är att även små skitsaker, det som tidigare inte varit det minsta jobbigt eller tidsödande, kan bli oöverstigligt. Och när jag väl ordnat vad det nu vara månde så är jag totalt dränerad på ork. Låter konstigt men så är det.

Och egentligen har jag mig själv att skylla.
Men om jag hade vetat då vad jag vet idag så hade jag aldrig hamnat i utbrändhetsträsket. Detta att jag ordnat och fixat och varit stöd och hjälp till allt och alla och arbetat som en tok på mitt jobb... och inte tänkt på mig ett dugg, det har gjort mitt tillstånd. Jag visste inte att jag var så värdefull för mig själv som jag ändå är. Räknade mig alltid i sista hand. Om jag räknade mig alls.

Jag har lärt mig att på min lista över viktiga personer i mitt liv ska jag stå först. För vad vore mitt liv utan mig? Platt ingenting! Så är sanningen. Det lärde jag mig på Lerniakursen... då först fattade jag detta viktiga budskap. Man kan säga att det gick upp ett ljus. Jag fick en insikt. En mycket värdefull insikt.Jag har också lärt mig att säga JAG i stället för man. Man är så svävande ord. Jag, det är inte alls fult att säga JAG. Jag vill... jag tycker... jag tänker... jag säger... jag! Men i detta lutherska land så är det fortfarande ganska fult att säga just JAG. Egofixerat. Men jag tror att den yngre generationen börjar lära sig att säga just JAG... Detta viktiga ord för mig. Och alla andra.Egofixerad. Det är just vad många av oss utbrända måste bli. Egofixerade. För vi har ju för det mesta tänkt på andra i första hand och lämnat oss själva därhän. Vi frågade hur det var med de andra... men frågade inte oss själva hur det egentligen var när vi nästan stupade av trötthet. Vi kallade oss lata och andra mindre fina ord och slet på än mer. Piskade oss själva till stordåd.
Men vem tackar oss för det idag? Ingen! Måtte jag nu ha fattat hur detta fungerar och aldrig mer hamna i denna skitsjukdom. Aldrig mer. Aldrig. En gång är en gång för mycket!
Och ni som inte varit utbrända... akta er!
Det är inget kul alls. Tvärtom!
Tänk er för. Innan..."

Kloka ord från en klok kvinna!

Dag 2

Jag är uppe men inte vaken. Idag ar det grått, grått, grått.

Dag 1

Nu sitter jag i soffan (alltså inte i sängen) med kaffe framför mig och skriver i bloggen som överenskommet. Jag har redan skrivit en kommentar och därför blev det inte prick kl. 10.
Det har ju inte hunnir hända så mycket ännu, men igår försökte jag lyssna på mitt avslappningsband för att kuna somna tidigare och se - det funkade. Jag har faktiskt sovit i natt utan de konstiga, absurda drömmar jag har ganska ofta.
En av söndagens höjdpunkter vid frukosten är när mamman beättar sin groteska dröm. De är inte alltid mardrömmar, men de handlar heller inte om lyckliga, glada människor.
Nu väntar tidningsläsningen.
Idag har vår färska 15-åring namnsdag. Följaktligen heter han Anders. Grattis alla "Andersar" idag!
Födelsedagen igår blev en succe: Vi kom och sjöng för honom på morgonen kl. 7 och han fick fruktbakelse och julmust på brickan och alla presenter var bra- inte ett enda mjukt paket förutom lite mjukvara:). Önskemiddagen var Pizza, som store storebrodern gjorde OCH tårta. Och idag blir det namnsdagspaket. Vi är noga med att ta alla tillfällen till fest i vår familj.

Coaching 2

Idag var jag på coaching igen och det verkar bra, men är väldigt koncentrerat och jag är alldeles slut när jag kommer hem. Idag pratade vi om "miraklet" - föreställ dig att mitt i natten kommer det en god fé och svingar sitt trollspö över dig och i morgon när du vaknar så är det en idealsituation för dig. Hur skulle det vara då?

Inte lätt att tänka sig, men jag har ju funderat ganska mycket på vad jag skulle vilja göra och berättade om min idé om ett tygcafé, där man kan fika, titta på mönster, på en uppsydd kollektion och köpa tyger. Om man inte kan sy själv så syr jag.

Coachen kom med många och svåra frågor som gör att jag verkligen måste tänka efter. Hur sannolikt är det att detta kommer att inträffa? Vad behöver du för att detta ska inträffa? Vilka krav kommer det att ställa? Vad blir det för skillnad mot förut?, för att bara ta några.

Det som jag behöver allra mest just nu är lite mer struktur på min tillvaro. Något som motiverar mig att stiga upp på morgonen och göra något meningsfullt. Jag behöver också något som håller koll och pushar så att jag verkligen gör det. Annars blir det som när man ska börja träna; det går några veckor och sedan blir det mer och mer sällan.

Nu kom vi överens om att jag ska stiga upp kl. 10 och skriva lite i bloggen varje dag. Det kan ju lätt kollas om jag verkligen gör.

Så imorgon är det Dag 1.

Coaching

Jo, så heter det numera. Och idag har jag varit på "Jobbcoaching" för första gången.
Jag gick dit med förväntansfulla steg - nä, nu ljög jag lite, för jag tog bussen, eftersom det ösregnade - och väl framme var det 2 coacher, kvinnor, och jag och en tjej till. Vi fick fylla i en massa blanketter och värdera en hel del påståenden om oss själva, vad det gäller självkänsla, sammanhang, deltagande i samhället m.m. Detta ska senare vara diskussionsunderlag till när jag har enskilda samtal med "min" coach. Allt var lugnt och långsamt och helt utan stressfaktorer och det var himla skönt.
Efter fikapausen hade vi enskilda samtal och det var ganska ansträngande. Det var lite som hos sjukgymnasten. Man tror att hon ska massera, dra och sträcka och sedan är man bra, men i själva verket är det man själv som ska göra hela jobbet. Fast det är bra i detta fallet, för jag tvingas tänka efter vad jag vill, tycker och anser och coachen är som ett bollplank, som kan kasta tillbaka mina funderingar.
Detta hette introduktionsfas och det ska vara 2 gånger till. Får se vad det blir sedan - men än så länge är jag nöjd och spänd på fortsättningen.

Jag har fått ämnet "Spritflaskan i tandläkarens låda" av Mette i skrivcirkeln och ska försöka åstadkomma något i morgon.

Om ni undrar vart alla kommentarer tagit vägen på föregående inlägg, så har jag inte tagit bort dem. De försvann när jag höll på att pula med annt här.

Punktering

Idag fick jag brev från min rektor. Där stod det att jag var varslad om uppsägning "på grund av personliga skäl".
Jag fick genast magdarr och luften gick bara ur mig.
Mental punktering??

Lurad?

Idag är det 1 april och jag har inte lurat någon och inte heller blivit lurad själv. I Göteborgs-Posten stod det att Systembolaget mitt i centrum skulle sälja alla varor till tyska priser bara idag. Detta för att folk skulle köpa mer i Sverige istället för att importera själv. Jag undrar hur många som gick på det och köade i morse i Nordstan.
Själv känner jag mig ändå lite lurad efter mötet med arbetsgivaren i veckan.. Mötet var hos min läkare, FK var där (vad skulle jag göra utan denna underbara kvinna) .
Det var ett uppslitande möte med 3 människor från arbetsgivaren - kommunen.Jag fick veta att de inte kommer att hitta någon omplacering åt mig eftersom det bara finns lediga tjänster inom vård, skola, omsorg och enstaka andra "akademiska" jobb, som dyker upp då coh då. De kommer heller inte att finna någon plats för mig att arbetsträna på när det nu kan bli aktuellt, eftersom man inte kan arbetsträna i XXX kommun annat än på lediga tjänster. Det låter väl inte klokt?
Min läkare och FK hade en lång och ganska giftig diskussion med de tre och jag blev helt bortglömd. Till slut fick jag nog och krävde storgråtande att de skulle sluta. Mötet var inte så konstruktivt mer än att jag fick besked om att XXX kommun inte kan göra mer för mig nu. Snacka om att känna sig lurad. I alla år har jag tagit hand om alla och nu när jag själv behöver det så finns det inget.

Hur som helst kommer jag att bli uppsagd och sedan får Arbetsförmedlingen och FK ta hand om mig. Ev. går det att förhandla med arbetsgivaren så att de betalar t.ex. terapi och det skulle ju vara jättebra. Men för övrigt känns det som om de bara vill bli av med mig.

Suck, när och hur ska detta sluta??

Idag gick jag förbi lilla skrädderiet, som jag skrev om förut och som var till salu. Det är fortfarande till salu!

Ett tecken???

Jag kommer inte att kunna gå tillbaka till lärarjobbet. Det har jag förstått. Den karriären är slut. Men vad ska jag då hitta på fram till pensionen? Jag kan ju inte bara sätta mig ner som en elefant vid vattenhålet och invänta döden. Jag ÄR lärare till själ och hjärta, men nu måste jag hitta nåt annat.
Egentligen vill jag ha något som är roligt, som inte innebär att jag måste "ta hand om" människor, som innebär att när jag går hem så är jag ledig, som jag kan försörja mig på.
Vad tycker jag om att göra då? Jo bland annat att:
Läsa böcker
Umgås med människor
Prata
Sy
Trädgårdsarbete
Lära mig nya saker
Arbeta självständigt
Musik

Helst av allt tror jag att jag skulle vilja jobba på ett bibliotek, i bokhandel eller allra helst öppna en syateljé och ändringsskrädderi.
På parallellgatan här finns ett litet skrädderi, sokm varit där i 100 år :)),och jag går förbi där nästan varje dag. Det är en äldre herre som har det och jag har ofta tänkt
"Det lilla skrädderiet skulle man ha. Väl inarbetat med kundkrets och en lagom stor lokal. Undrar om han inte ska sälja det snart?"
Och gissa vad?? I går kom lokaltidningen och där stor en annons:
"Inarbetat skrädderi till salu p.g.a sjukdom" och det var precis det på parallellgatan som jag gått och glott på!!!
Är det ett tecken, eller??

Det finns inte många ändringsskrädderier kvar och det är ju en mindre katastrof när blixtlåsen går sönder i favoritjeansen eller fodret i mysiga jackan hänger i remsor och man inte själv kan fixa det. Jag har en bekant som alltid måste köpa för långa byxor och kjolar, och hon får köra över halva stan till en skräddare som kan hjälpa henne. Hos "fina" affärer ingår det i priset, men handlar man på H&M eller KappAhl så är det kört. Kanske är det en bra idé??

Hjälp - ett gott råd, tack!

Nu vet jag inte hur? Ska jag eller inte? Jag är ju sjukskriven sedan 2 år och det kan ju inte vara om jag ska starta eget? Kommer jag att orka eller kanske blir jag piggare??

2006

Jaha, så var det nytt år igen och dags att ta nya tag. Ihh, vad det lät hurtigt. Men är det inte det som är tanken - ett oskrivet blad och nya chanser. Själv blir jag ganska trött bara jag hör "nya tag". Det känns som stora planer och stora krav - precis vad jag inte behöver nu.

Nyår firades med GP:s fyrverkeri och för första gången var äldste sonen ute med kompisar och firade hela natten. Gissa om mamman hade svårt för att somna. (Men herregud - han är ju myndig och allt...) Ja, men....

Vi har snö ännu och enstaka minusgrader, men jag hallucinerar om våren och köper fröer på Tradera. Jag som inte vet ens hur kolonin ska se ut. Jag har försökt läsa trädgårdsdesignböcker men får nog försöka göra nån slags ritning över hur jag vill ha den. Rensa, flytta och gräva upp, lite som Mette fast utomhus.

Imorgon är det vanlig lördag och det ska bli skönt att skolan börjar på måndag. Att ha alla sönerna hemma så länge är lite väl bullrigt för en "bränd" mamma - fast de är mest gulliga.
Före jul utspann sig följande samtal:
Jag: -Jag måste skriva julkorten i morgon.
J: -Jag tycker det är mycket du måste. Det är inte bra för dig, mamma.
-Nej, men om inte jag gör det så blir det inget.
J:- Jag kan göra det!
- Kanske vi kan hjälpas åt?
J:- Men inte förrän i morgon eftermiddag, för jag har fotbollsträning.
Nästa dags eftermiddag satt vi med julmust och pepparkakor och J skrev alla adresser och jag skrev julkorten och det var verkligen mysigt.

Då känns det lite som om vi lyckats emellanåt att vara föräldrar.

Dragspel och elände!

Kul att du "ma chère cousine" Mona skrev i bloggen. Dra på bara. Ska bli kul att höra det nya dragspelet då vi ses nästa gång.Annars har jag inte författat på länge. Det har varit lite jobbigt här. Leta ny läkare - leta ny sjukgymnast - nytt rehabmöte på jobbet och suck, suck, suck. Kan inte återgå till mitt jobb och riskerar att bli uppsagd. Vad ska göra då?? Sitta ner och vänta på pensionen?

Jaså minsann - arkitektur

You are Architecture.You are the most functional art form and rarely do
anything without some practical purpose.
Although you are capable of easilly outstaging
the other arts, you usually prefer to go
unnoticed.

What form of art are you?
brought to you by