Hurra!!!

Jag är klar hos tandläkaren efter dagens rotfyllning, men nu kommer nästa chock: 11000:-!!!

Men igår var jag på första repet med kören och det var såååååå härligt och Carmina Burana kommer att bli sååååååläcker att sjunga bland 250 pers. Jag har hummat på den hela dagen idag och nu har jag köpt CD:n också. Här är 50 sekunders smakprov. Lyssna !

Jag har fått praktikplats!!

TJOHOO!!

Det är nästan bestämt. På fredag ska coachen och jag gå på besök till garnaffären och tala med innehavaren om när jag kan börja och hur länge jag ska vara där till att börja med. Det ser ljust ut för första gången på länge.

Den här skylten skulle finnas överallt där det finns barn

Coaching 4 - 16 januari

Förra veckan var det PRAKTIKSÖKARVERKSTAD. Ett långt och härligt ord, som nog inte ännu kommit in i SAOL. Det innebär att jag har gått runt på stan ca 2 timmar inkl. fika och sökt praktikplats till mig.
Men jag ska kanske skriva en liten resumé precis som i såporna.

Jag har kommit med i ett EU-projekt, Enter, som FK har tillsammans med en stadsdelsförvaltning här i stan. Jag har fått en egen jobbcoach, som ska försöka leda mig varsamt in i arbete av något slag igen. Det är en lång process, men hon tar det varligt och i min takt.

Jag har varit med om introduktion i projektet, samtal, idéeinventering, kompetensanalys och kompetensinventering, "work shop" om kompetens, skrivit ner tankar om hur min praktikplats ska vara beskaffad och sedan har jag varit ute på "fältet" och sökt praktikplatser.

Det känns väldigt konstigt att gå runt och fråga om företaget i fråga tar emot praktikanter när jag förut varit fast anställd i 25 år. Jag känner mig väldigt liten och det känns som om jag var på tiggarstråt, men ju fler jag frågat ju lättare blev det. Ni skulle sett hur lättade de blev när jag ska att praktikplatsen gällde mig och inte högstadieelever.

Jag vet ju inte riktigt vad jag vill göra de närmaste åren, men det skulle vara kul med något som har med litteratur eller textilt arbete att göra. Därför var jag runt i flera bokhandlar och förhörde mig. Inte ett enda napp fick jag. Dessutom var jag i några affärer som säljer linnekläder bl.a. Klädd i Konst och andra designers. Men det jag hittade som verkligen kommer att bli bra är en garnaffär som heter "2 Knit". Det är en ljus och fin affär med massor av fräcka garner runt väggarna i olika färger och i affären finns också uppstickade modeller och ett stickbibliotek. Det fina i kråksången är att om det inte finns så mycket att göra vid något tillfälle så kan jag hjälpa innehavaren att sticka upp modeller.Och den ligger 5 minuter hemifrån!! Visst låter det kul?

Coachen och jag ska gå dit på studiebesök i denna veckan och diskutera hur länge jag ska vara där per dag. Praktiken ska vara i 6 månader för att kunna utvärderas och till att börja med ska jag vara där 10 timmar/vecka. Detta kan sedan utökas efter min förmåga och om coachen tycker att det verkar lämpligt.

Dessutom börjar kören repetera i morgon!! Denna terminen ska vi sjunga bl.a. Carl Orffs "Carmina Burana". Konserter blir det i Eriksbergshallen den 15 april kl 15.00 och 19.00. Boka det ni som bor i Göteborg.

Gissa om jag är glad idag!!!

Hurdan är du?

Det här testet hittade jag hos ca. Klicka här!



Utåtriktad Planläggande Abstrakt Känslostyrd person

SÅDAN ÄR DU:
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Ja, kanske det

Inte mina alla!

Jag måste bara förklara att John och Winston är Mettes katter och Shiva är min.

Lika som syskon??

Överst: John

Mitten: Winston

Nederst: Shiva

Vilken hund är du?

Engelsk bulldog

Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.
TESTA SJÄLV

Unga män - tyckare eller meddelare av fakta?

Annaa tar idag upp i sin blogg ett viktigt och ständigt aktuellt ämne, nämligen hur kan det komma sig att unga män ofta talar om hur saker och ting faktiskt är, medan unga kvinnor oftare frågar, diskuterar och argumenterar för sina åsikter.Pojkar tar mer plats på dagis, skolan och på universitet och högskolor. När de söker jobb är de ofta självsäkra och tror att de klarar allt medan kvinnor är mer osäkra på om de törs anta utmaningen på ett nytt jobb. (Jag generaliserar förstås.)

Annaa skriver "Det har inget hänt. Pojkarna vet. Och tål inte motsägelser",

och "Jag träffar yngre män som inte går i den där självgoda mittfåran. Men jag träffar andra som gör det.Och jag undrar så mycket hur de blir till eller snarare formas, i generation efter generation. Omgivna av stolta mödrar. Alltid lika stolta mödrar.

Ett intressant inlägg, tycker jag, som tål att diskuteras. Själv har jag tre söner, som jag är stolt över, men fördärvar jag dem och gör dem till kvinnoförtryckare och självgoda uppblåsta knölar?

De är 20, 18 och 15 år gamla och vi har försökt lära dem sedan de var små att det alltid finns två sidor av en sak. Det föll sig ofta naturligt eftersom de i en viss ålder slogs och bråkade jättemycket. Jag försökte få dem att diskutera istället för att bara veva med knytnävarna eller klösa varandra. Det är ju inte lätt när man är 4-5 år, men det var ett gyllene tillfälle att börja och sedan har det bara fortsatt. Att lära sig argumentera och förhandla är viktigt och de har gått i den hårda skolan med en mamma som var SO-lärare och jag ville ju att de skulle lära sig ett demokratiskt förhållningssätt till livet och varandra.

Ett ganska typiskt och lite roligt exempel utspelade sig en sommar då vi var på väg till Norrbotten för att hälsa på farmor. Pojkarna var väl mellan 7-12 år. Vi hade stannat och handlat wienerbröd någonstans och om man köpte 6 st fick man dem för 20:- (om jag minns rätt) så då gjorde jag det. Vi stannade och fikade och alla åt varsitt wienerbröd till fikat på rastplatsen och så körde vi iväg igen norrut.

Plötsligt säger någon av pojkarna:

"Vem ska ha det wienerbrödet som blev över?"

"Jag vet inte", säger jag.

"Jag tycker jag kan få det",säger mellansonen J.

"Nä", säger H, "jag kan få det för jag är äldst".

"Det är du inte", säger jag då, "det är jag".

"Jamen, jag menar av barnen, säger H.

"Men, säger fadern, varför är det självklart något barn ska ha wienerbrödet? Kanske har jag förtjänat det eftersom jag har kört så långt?"

"Eller jag", sa jag, "eftersom jag har köpt dem".

"Nej", säger minsten A," jag tycker vi röstar om det."

"Ja, det gör vi", sa resterande söner.

"OK", sa jag, hur ska röstningen gå till?

"Vi röstar bara och den som får flest röster får wienerbrödet", säger A.

"Men om det blir jämnt då"?, sa jag, "vem har utslagsrösten?".

"Det blir inte jämnt, säger otålige J., "nu röstar vi".

Modern replikerar, "Men om det blir jämnt, så måste man ha bestämt i förväg vem som ska ha utslagsrösten. Jag kan ha utslagsrösten."

"Men om alla röstar på sig själv och du har utslagsrösten, så röstar du såklart på dig själv och då får du wienerbrödet.

"Ja, det är klart", sa jag.

"Nej, så kan vi inte göra för det blir orättvist. Vi barn borde ha två röster var för vi är så små", föreslog H.

"Nej men varför det? Vi vuxna borde ha två röster för att vi är stora och har mer erfarenhet än små."

"Nej, det blir också orättvist", sa J.

"Vi kan också höra om någon INTE vill ha wienerbrödet och om det är så, kan vi dela det så alla får varsin bit", sa jag, "det blir väl rättvist".

"Ja", sa A."är det någon som INTE vill ha wienerbröd?"

Men nä, alla ville ha det stackars wienerbrödet.

"Hur ska vi då göra?, sa H. uppgivet.

"Jag föreslår att vi delar det i 5 delar, så får alla varsin bit och det blir himla rättvist", sa jag till slut och försökte hålla igång diskussionen. Jag märkte att killarna började tröttna på mitt konstiga sätt.

" Nej", sa J. trött, om vi ska dela wienerbrödet i 5 delar, så blir det sån liten bit att man knappt hinner smaka det förrän det är slut. Vi skiter i det".

"Ja, det gör vi"sa de andra två, "vi kan inte lösa det.

"OK", sa jag, "om alla tycker så,så struntar vi i det eller ska vi rösta om det?

"NEJ!!!" skrek alla i baksätet.

Undrar ni hur det gick med wienerbrödet? Jo, nästa gång vi rastade så delade vi det i tre delar och pojkarna fick varsin del.

Men frågan kvarstår: Är det mödrarna, som fördärvar sönerna? Kan det inte lika gärna vara fäderna, som ska vara förebilderna för sina söner?

Vill du vara en bärare av ljuset?
Tag med dig bilden
till din sida.

Vill du, att ljus ska leva, tänd då hos andra samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker,
tänd rättens ljus i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus i dödens mörker.
Bo Setterlind


Vidarepassat från Eva

Stilleben

Älskade Shiva!

Här ser hon väl stillsam och fridfull ut. I natt var det allt annat än fridfullt. Halv fem hördes ett förfärligt brak och efter en liten stund kom yngsten A. in med Shiva i famnen. "Vad hände", sa jag sömnigt?

"Vi har en liten hårig vän, som välte julgranen."

Den här dikten...

hittade jag av en händelse. Visst är den rolig och tänkvärd!

en liten broschyr om pensionsförsäkring

(jan 2005)

Jag har alltid försökt tycka om de tråkiga gubbarna på tvn.

Jag har tänkt som så har jag tänkt att kanske

man blir en tråkgubbe själv en dag.

Då kan det vara bra att ha tyckt om dom hela tiden.

Likaså har jag försökt tycka om knarkare, idioter och

handelsresande.

En sån kanske man också kan bli.

Världen är full av möjligheter kan jag

finna mig själv att tänka som exempelvis när det regnar.

Man måste ligga steget före.

Att tycka om de andra kan bli som att

tycka om sig själv i förskott.

Andra dagar tänker jag bara på exotiska fåglar och

läckra små vitvaror.

Det går också bra.

Bob Hansson

Så här kan det gå till i vår familj...

Äldste sonen H skulle på nyårsfest och började prova kläder två dagar i förväg, övade på att knyta slipsen, köpte nya manschettknappar och en fräck väst. Det var viktigt att varje detalj blir rätt.
Han hade för ett tag sedan fyndat en Tiger-kavaj på second-hand för 50:- och den var nästan helt ny. Fantastiskt tyg - ull - och tjusig, men aningen för kort på ärmarna och knapparna skulle flyttas ut lite. Det lovade jag göra och började med att sprätta upp ärmarna och fodret och mellanlägget och sprätta av knapparna på vardera ärmen. Det visade vara pilligare än jag trodde. Kavajen var väldigt välsydd och jag ville ju få den att se ut som förut. Det tog lång tid och jag gjorde om det en gång, men det blev bra till slut och ingen rand syntes på ärmen.
Sedan var det knapparna att knäppa med. Det finns en innerknapp, som ska göra så att kavajen sitter snyggt och alla knapparna skulle flyttas, så att kavajen satt snyggt. Vi mätte och mätte med skjorta och och med skjorta och väst och till slut så blev han nöjd och jag kunde börja sprätta igen och sy fast.
Det var sent på lördagkvällen när jag började och jag ville göra det innan nyårsafton var inne. Klockan blev ganska mycket innan allt var klart och pressat, men allt blev perfekt (tyckte jag).

Nyårsafton kom och han provade kavajen, men tyckte att den var för stor. Jag sa att det inte var någon figursydd modell utan skulle sitta så, men nej han var inte nöjd. Då blev jag liten trött och föreslog att han skulle fråga resten av familjen och fadern tyckte att den satt perfekt. "Absolut inte mindre. Då sitter inte sprunden snyggt och du måste kunnas röra dig ledigt i den." Hans bröder höll med och det blev långa diskussioner som med tiden blev ganska tröttsamma.
"Nu provar vi in den som du vill ha den, och så sätter jag ett märke där", sa jag och så gjorde vi. Det blev precis där jag satt knapparna:] Men han var inte nöjd och gick på sin bror J igen och ville ha medhåll. Då hade J. verkligen tröttnat och inte heller var han så intresserad av hur många centimetarar som var fel hit eller dit: "Alltså jag kan inte se att det blir någon större skillnad och förresten blir väl alla fulla och då bryr sig ingen om dina knappar" Ridå.

(Han blev jättesnygg till slut och hade haft jättekul på festen. Jag vet inte om alla blev fulla, men ingen hade kommenterat hans kavaj negativt i alla fall)

Nu är det nytt år...

...och jag ska inleda det i bloggen med att önska att alla får det bättre - inte bara materiellt, men också själsligt och kroppsligt. Ett glatt år vill jag att det ska vara och ett år där alla är friska och kreativa och harmoniska och sams och vänliga och omtänksamma och rara och starka och hjälpsamma och musikaliska och kloka och förnuftiga och generösa och givmilda och förstående och roliga och påhittiga och nyfikna och trofasta och kärleksfulla och dansanta och snälla mot djur och självironiska och har självkänsla och, och, och....

ETT GLATT BLOGGÅR ÖNSKAS ALLA!!

2007

GOTT NYTT ÅR!!!

Julkatter

I julhelgen var vi kattvakt åt Shivas kompis Flisa, som bor några våningar upp i vårt hus. Flisa är 1½ år men väldigt liten till växten, mindre än Shiva, som är snart 9 månader. I början var det ett väldigt rusande och de brottades och höll på med julklappspappret så det stod härliga till. De fick varsin julrosett och de var så söta så. Hela juldagen sov de som drogade 12 timmar i sträck, men vid midnatt vaknade de till liv igen och fortsatte leken att jaga varandra. De låg som streck genom lägenheten och man fick absolut inte gosa med någon. Det fanns det inte tid till. Efter att Flisas matte kommit hem igen tror jag att Shiva saknar sin kompis. Som tur är så bor hon nära. Det är bara att ta hissen.

Your Birthdate: March 2

You're so intuitive, it's like you have a sixth, seventh, and eighth sense.You connect with others freely and easily - and you tend to have many best friends.Warm and caring, it's hard for you to close your heart to anyone.Affection is like air for you - you need to give and receive it to survive.
Your strength: Your universal compassion
Your weakness: Your unpredictable mood swings
Your power color: Mauve
Your power symbol: Butterfly
Your power month: February

GOD JUL!!

Här ser ni Årets Gran hos oss. Jag vill önska alla mina läsare

En riktigt God Jul och ett fint 2007!!

Jul på Liseberg

Igår var E. och jag på Liseberg och det var såååå vackert med alla ljusen.
Här ses den fina entrén

Huvudstråket

Det vackra trädet precis vid Taubelunden - fast nu spelades "O helga natt"

Vattenfallet vid "Å andra sidan" (Mölndalsån flyter rakt igenom Liseberg, därav det humoristiska namnet - det är ju Göteborg) med eld överst och underbar ljussättning.

Vattenfallet på väg till entrén

Flitiga fingrar

Oj, vad vi har bakat idag, E. , A. och jag. Vi bakade både pepparkakor och lussekatter och vi lyssnade på julmusik hela tiden. Vi sjöng med i alla vi kunde och det var många. Bäst och högst gick "O helga natt" och då tog vi i så att de stora hjärtanen nästan sprack. Men roligt hade vi och varma blev vi. Pepparkakorna blev sådär - lite mjuka - jag har slarvat bort mammas gamla recept, som hette "Margaretas pepparkakor och var sådär starka som nästan Kung Oscar. Detta hette "Tant Harriets pepparkakor och var rätt så goda, men inte riktigt som Margaretas. Lussekatterna fick många olika former och jag gjorde faktiskt ett "Prästens hår", precis som mamma alltid gjorde.
De stora hjärtanen ska dekoreras med kristyr och alla barnen ska få varsitt med sitt namn på att hänga i sitt fönster.