Bara borta...suck

Igår skrev jag en lång historia om hur jag och Tessla badade och när allting var klart så dabbade jag mig och allt bara försvann. Vi det laget var jag så trött att jag bara inte orkade skriva om det igen. Men nu ska ni få läsa om mitt första kattbad (och om man ska tro Tesslas reaktion så var det hennes också).
Jag kom hem till E med gott mod och nyinköpt badbalja, spolade lite ljummet vatten i baljan, satte den på diskbänken och E kom bärandes med katten. Hon satte ner henne i baljan och Tessla gjorde mycket klart att det där var inte mysigt. Men ett bad var nödvändigt. Hon har ju varit utekatt i nästan 2 år och ordentligt dammig, trots allt borstande och borttagande av tovor, som vi gjort.
Hon hoppade ner från baljan och sprang och lade sig under soffbordet. Nästa gång skulle H locka henne och kom bärande med henne. Hon stretade emot, satte klorna i H och smet igen. In under bordet - och samma procedur upprepades 2 gånger till. Men de senare gångerna fick vi ner henne i baljan, men då klättrade hon uppför axeln och över, nerför ryggen och DET gjorde ont. Då fick jag nog och insåg att om det skulle bli något kattbad så var det bara att vara sträng och visa vem som bestämde. Jag fann ett par gummihandskar och tog fram katten under bordet och bar henne till baljan, tryckte ner henne och blötte ner henne med ljummet vatten. H som assisterade klämde ut lite kattshampo i min hand och jag försökte löddra. Under tiden höll jag fast Tessla i halsbandet. Hon vred sig som en mask och skrek: -"Aaaiijjj!! Aaaaaaiiiijj! Aaaaaiiijj! precis som en människa. Men det hjälpte henne inte ett dugg - nu skulle katten bli ren. Plötsligt gick halsbandet upp och swisch : en styck katt full med shampo låt som ett svart streck längs golvet och in under sängen. Pust! Stön!
Nu skulle E och H iväg och träna och vi kom överens om att låta henne lugna sig och vänta med att skölja av henne tills de var tillbaka.
Under tiden såg jag Dr Phil och hörde hur hon slickade sig och kom vandrande och såg bara eländig ut. Efter en stund tyckte jag synd om henne.-" Det kanske kliar i pälsen och det kan inte vara gott att slicka i sig shampo."
Jag bestämde mig för att försöka själv. Jag lyfte upp Tessla i en frottéhandduk och bar in henne i badrummet. Där satt vi på toastolen och kelade lite. Säga vad man vill om Tessla, men långsint är hon inte. Bara man petar lite på henne så spinner hon som tokig. Jag satte på duschen försiktigt med ljummet vatten och släppte ner henne på golvet. Hon gick genast fram mot den stängda dörren och ville ut - av uppenbara skäl. Men då överföll jag henne med duschen och sköljde av shampot. Då demonstrerade hon ett annat läte som lät mer som:- AAoouu! och reste sig på bakbenen. Det var ju himla bra eftersom allt shampot rann nerför och då gick det jättebra. fast jag var lika blöt som hon. Succé!! Jag svepte in henne i en handduk och bar in henne. Vi satte oss i soffan och jag började frottera henne och vad gör hon??? Spinner igen som en galning och lägger sig tillrätta upp mot halsen. Jag tog fleecefilten om oss och sedan satt vi där en timme minst och bara mådde - nästan somnade. Då kom E och H tillbaka från träningen med andan i halsen och sa: -"Jaha, ska vi fortsätta då?", men det behövdes ju inte. Det fanns redan en ren, silkesmjuk och nöjd kisse i soffan. Vi firade badet och alla mina rivsår med pizza och läsk - (Hu!!) Nu behöver hon väl inte badas på länge? För det kommer att ta ett tag innan alla slickat sina sår - både fysiska och mentala.

Idag har jag köpt växter till kolonin: Blåbär, björnbär och tranbär. Det ska bli spännande att se hur de tar sig.Och snart är det dags att peta ner lökar=)))

Tjingeling!