Konstig påsk

Här hade vi en konstig påsk - helt olik de vi brukar ha. Det hela började med att maken blev dålig med feber och frossa och öm i benet. Stannade hemma från jobbet för första gången i sitt liv och då är han verkligen dålig.
Inte hade vi hunnit handla allt heller, men det var det minsta problemet. Jag har ju tonårssöner som elitidrottar och tränar styrketräning bl.a. och de är bra på att bära hem matkassar.
Jag skulle också pynta lite för det var ju trots allt påsk även om maken var sängliggande och yr så fort han försökte gå upp. MEN på vinden var påskpåsen alldeles försvunnen. Jag letade och letade tills jag blev gråtfärdig, men ingen påse. Då gav jag upp.
Gick och köpte björkris och fjädrar, fast det i påskpåsen finns 2 fulla plastpåsar med fjädrar i alla möjliga färger. I bokhandeln fanns det bara orange fjädrar kvar och det är den färg jag ogillar mest näst efter brunt. Men det fick bli orange - det var ett slags tecken på den konstiga påsken.

På Långfredag fick maken 40,3 i feber och ena underbenet svullnade upp och sprängvärkte. Vi tog oss till Axessakuten och där fick han penillin och besked om att om det inte vände inom 36 timmar så fick han ha antibiotika rakt in i blodet. Hem igen och ner i sängen med maken.
Ingen äggjakt med påskägg blev det heller. visserligen är pojkarna ganska stora, men äggjakt har vi alltid haft, men vad gör man när påskäggen ligger i den försvunna påskpåsen och alla ägg i närliggande affärer bara är slut? Jo, man häller allt påskgodis i en jätteskål och sedan gäller djungelns lag. Maken knaprade på sina piller och vi åt ägg och sill m.m.

I morse var svullnaden nere i foten och den var blåröd och när han försökte stå på den gjorde det så ont att han måste gå tillbaka till sängen. Jag vaknade av konstiga ljud, som lät ungefär:
pödd - pödd - pödd - rrrrrrrrrrrrrrrrr - dunk - rrrrrrrrrrrrrr - rrrrrrrrrrrrrrrrr. Jag fick ju gå upp och se vad som hände. Jo, det var maken som hoppade på ett ben fram till skrivbordsstolen och sedan rullade ut i köket för att äta lite fil. Efter 5 minuter var han svimfärdig och det såg inte bra ut alls.
För att göra en lång historia kort, så körde vi till akuten på sjukhuset och de tog in honom omedelbart. Han måste få penicillin intravenöst så att infektionen ger med sig. Han hade fått rosfeber och obehandlad sådan kan leda till blodförgiftning. Hu!!
När jag väl kom hem från sjukhuset var det inte läge för påskmat utan sönerna gick och hämtade pizza och sedan somnade jag och såg varken hockey eller "Six feet under", som är mitt favoritprogram. Jag var så trött efter all anspänning, men nu är han i säkra händer och får stanna där några dagar.