Who links to me?

09 februari, 2006

Ma pauvre cousine...



...som igår halkade på en isfläck på det klassiska Kalle Anka- viset, där fötterna är högre än huvudet plötsligt. Det gick dock ganska bra, men till akuten med blödande bakhuvud gick resan.
Väl framme fick hon vänta och sedan det konstaterats att fallet inte hade resulterat i någon hjärnskakning limmades(!!) såret ihop och kompress och LITEN HÄTTA sattes på att sitta där i 10 dagar.
-Jag ser ut som faster Augusta, sa hon i telefon, och då visste jag precis hur det var ställt.

Faster Augusta (1880-1960) var våra mammors faster och diakonissa. Hon var utbildad på Ersta diakonianstalt (som det hette då) och mycket repekterad och fruktad i vår släkt. Mest av sin svägerska, mormor Maria, som var nervös flera dagar innan Augusta skulle komma och hälsa på. Faster Augusta var lite förmer än alla andra eftersom hon var diakonissa och alltid gick klädd i den svarta långa diakonissklänningen och den vita spetshättan. Hon var också mycket stram, sträng och hade åsikter om allting från barnuppfostran till städning och inte höll hon inne med dem heller.
Jag var bara 5-6 år då, men jag minns den konstiga stämningen, som alltid uppstod inför hennes besök och alla gick på tå och skulle göra gott intryck. En gång när Faster Augusta var hos mormor och morfar satt jag i köksfönstret hon mormor och tittade ut på gården. Det brukade vara så roligt hos mormor men den här gången var allt så stillsamt och spänt. Jag satt och slog lite med knät mot rutan och hade tråkigt och plötsligt råkade jag banka lite hårt och fönsterrutan sprack!!! Jag måste ha skrikit till för alla kom rusande; mamma, mormor OCH Faster Augusta. Jag kände hennes svarta ekorrögon spänna blicken i mig, men hon sa ingenting, och jag blev bara en liten våt fläck. Som jag skämdes! Det var nog det värsta och jag kunde känna hur mamma skämdes över att ha en sån unge som spräckte fönsterrutor just idag.
Det hemska var inte att rutan sprack utan att det hände just då. Ojoj, denna Faster Augusta! Om hon hade vetat hus mycket ångest hon skapade för så många. Och nu ser kusinen ut som hon. Men det är bara tillfälligt och som tur är är de inte ett dugg lika varandra på insidan, snarare varandras motsatser.
Ma chére cousine!!

7 kommentarer:

Anonym sa...

stackars lilla mamma :)

kram

Annela sa...

Tack hjärtat!!

Anonym sa...

Vilken underbar text! Jag har skrattat men också känt hur hjärtat slog i det lilla barnabröstet när rutan sprack.

Kom att tänka på en bok "Resor med moster Augusta" av Graham Greene - det är en HELT annan sorts Augusta.

Nog tror väl jag att du kan vara med i vår skrivarcirkel. Josephine får svara och lägga in dig i cirkeln på nåt vis.

Annela sa...

"Resor med moster Augusta" har jag också läst och den är ljusår från min Faster Augusta - men rolig.

Mona sa...

Hej, hej, detta är kusinen med det hättprydda skadade huvudet!
Fast idag har jag faktiskt slängt undan hättan; det blev för trist med diakonisse-looken. Nacken lyser röd som en stopplykta men det slipper jag se själv, och kan det lugna ner trafiken därbakom så är det ju bara bra.
Hur som helst, nu ser jag inte längre ut som faster Augusta. Det var mycket njutbart att läsa om din skräckupplevelse, och jag har också mycket intensiva minnnen av mormors skräck inför svägerskemötena. Men sen tänker jag också på hur speciell hon var, Augusta. Tänk att hon skaffade sig en utbildning, att hon lät bli att gifta sig (vilket socialt sett var ett obligatorium!), att hon faktiskt skapade sitt eget liv. Mångkunnig var hon också - händig som få (ja, kanske är det just du Annela som har ärvt det mesta av det där!) . Hon sydde, vävde och snickrade. När jag skriver det här kan jag fästa blicken på ett arvegods från Augusta, en cirkelrund broderad tavla med tusen små styng i petit point, fast det märkvärdigaste är ramen: den har Augusta snickrat och snidat i snirkliga mönster och sedan förgyllt. Synd att vi skulle vara så rädda för henne!

Annela sa...

Ja, det var det för hon hade säkert kunnat lära oss mycket och tänk om vi kunde intervjua henne nu!!

Anonym sa...

jag tror det var Ersta som var de sista ägarna till Lannaskede Brunn utanför min hemby i Småland. Jag tänkte som din kusin där - hon var en UtbildaD kvinna! inte undra på att hon ansåg sig lite förmer *grin* Lycka till med ditt skrivämne ;)

Who links to me?