Who links to me?

21 november, 2006

Skrivarcirkeln:Spritflaskan i tandläkarens låda.

-Det ser inte bra ut det här, sa han och bände och vred med det lilla
metallinstrumentet i mina kindtänder. Du har inte skött tandborstningen som du borde. Nu är det lite karies både här och där.
Jag suckade högt, för det är det enda man kan göra med två stora tandläkarfingrar och diverse instrument i munnen. Jag vill inte påstå att jag har tandläkarskräck, men det är inte långt ifrån. Nu hade jag väntat i det längsta med att ringa och boka tid, men har man bara kommit så långt så är det värsta gjort, inbillar man sig. Men det är bara innan man kommer in och sitter i väntrummet och vrider sig hit och dit och läser gamla golftidningar från förra året - i bästa fall.
Min tandläkarskräck, eller vad jag nu ska kalla det, började med den hemska skoltandläkaren, som hade sin håla på första våningen i småskolan. Hon var liten och tunn, men ack så sträng och såg antagligen inte helt klart, eftersom borren kunde hamna lite var som helst i munnen – i kinden eller bredvid tanden i tandköttet – och när man pep av smärta fick man en sträng åthutning.
Nåja, det har väl blivit lite bättre med tiden, men det är ändå förenat med ett visst obehag. Och just idag kändes det extra jobbigt när han sa:
-Jag har tid nu, så vi tar väl och lagar det största hålet genast.
-Javisst, det går bra, sa jag och försökte låta som om det var min högsta önskan i livet.
- Jag har börjat med en ny metod vad gäller bedövning, men du kanske inte vill ha bedövning?
-Jooo, det vill jag! sa jag bestämt och så högt att han tog ett steg bakåt och trampade sköterskan på tån. Hon höll på med nåt i en låda och bara grymtade till lite, när tandläkaren stora fot kom farande och landade på hennes nya innetofflor.
- Jaha, det var ord och inga visor det. Men då kör vi väl igång.
Han korrigerade stolen, tog fram sin lilla spegel och sträckte sig efter borren.
- Nu ska vi se…
- Neej, skrek jag, jag ville ju ha bedövning!!
- Jadå, det ordnar sig nog med det, sa han och verkade kolugn.
Själv blev jag spänd som en fjäder och jag hörde hur pulsen slog i örat.
- Vi kan väl prova lite och se hur det går? Om det inte går bra, så säger du till.
- OK, sa jag och han satte igång borren.
Det gick ganska bra till att börja med och vattenborren snurrade på i hög hastighet. Det gjorde inte så ont och ju längre han höll på ju mindre kändes det. Jag kom på mig själv med att fnittra lite för det killade ju faktiskt i tanden när han borrade. Han höll upp ett tag och sa:
-Går det bra?
-Jajamen, svarade jag, kör på bara. Jag kände mig alldeles avslappnad och ett med tandläkarstolen. Så skön hade den aldrig känts förut. Men vilken märklig smak jag hade i munnen. Måste vara en ny sorts komposit han fyller med, tänkte jag.
- Sådär ja, så var det klart för idag.
-Redan? Finns det inget litet hål till, som du kan ta nu, bad jag och sluddrade lite. Det var konstigt, för jag kände mig lite bedövad. Men jag hade ju inte fått någon bedövning?
-Nej, inte idag. Nu får du lugna dig tills nästa gång. Vad tyckte du om den nya bedövningen förresten?
-Va, vilken nya bedövning? Jag fick väl ingen bedövning?
- Jo, sa tandläkaren, det fick du utan att märka det. Jag har nämligen bytt ut vattnet i vattenborren mot gin och tonic, och då blir patienten så avslappnad sååå.
-Men, hur går det till?
-Jo, jag har en flaska gin i ena lådan och tonic i den andra och sedan går det i slangar upp till borren. Koncentrationen av sprit kan jag reglera med den här spaken och jag kan också byta ut gin mot något annat om någon föredrar t.ex. konjak, rom eller något annat. Om det fungerar bra, så kan fler tandläkare börja använda det. Vi ska göra en utvärdering efter ett halvår. Jag är den förste som provar detta och ännu har ingen patient klagat.
- Nej, det förstår jag. Det var helt otroligt – nu behöver jag inte vara nervös nästa gång jag kommer hit, och du… kan jag få beställa rom och cola då???

Det här var mitt bidrag till skrivarcirkeln för denna gång. Ämnet fick jag av Mette och jag måste slänga in en brasklapp: Den här tandläkaren jobbar utan salivsug. Man måste vackert svälja all vätska - fast det gör man gärna.

Josephine ska få nästa ämne av mig och det är: Varför heter det boxningsring när det är en fyrkant?

12 kommentarer:

Anonym sa...

jisses vilket ämne! oj oj... men jag borde klara det... bra att ha ngt ordentligt skrivämne att fundera på, jag har haft lite bloggtorka de sista dagarna, inte haft lust att posta just någonting av det vanliga...

Jättebra uppslag! roligt skrivet!
Enda nackdelen med gin och tonic är väl att det trots allt finns en del socker och sånt i det? *grin*

Annela sa...

Om du vill ha ett annat ämne eller ett en-ords-ämne så kan jag hitta på ett sådant.

Anonym sa...

Oj, vad jag gillar den här berättelsen. Jag tror att Du ska få ge mig adressen till den här tandläkaren. Min tandläkarskräck är rejäl och den blir värre o värre. Det finns tillfällen då jag allvarligt funderat på att ta några snapsar innan för att gaska upp mig lite. Egentligen borde det inte vara helt fel, bara det går att få tag på en chaufför.

Bra skrivet o ett roligt ämne!

Annela sa...

Ja, inga m det vore härligt om man kunde hitta en sådan tandläkare. Då kunde man redan före besöket tänka ut om man ville ha Tom Collins eller Gröna Hissen:))

Anonym sa...

Stackars den som tog bilen till tandläkaren!

Annela sa...

Lars: Den personen fick nog låta bilden stå och ta bussen hem. Men det gäller ju bara första gången, sen vet man ju.:))

frktjatlund sa...

Jag behöver helt klart också adressen, med eller utan salivsug.

Anonym sa...

HaHa!
Måste kolla min egen tandläkares alternativa bedövningsmetoder nästa gång. Tror att en "Black russian" skulle fixa en rotfyllning t.o.m.

Annela sa...

Jodu, det är nog bara att önska på.

Mette sa...

Hahahah! Den var jättebra! Slutade bra.

Jag tänkte på det där med att du fnittrande för att det kittlade. Jag brukar få fnitteranfall hos tandläkaren - men inte för att det kittlar utan för att jag vet att det är en jäkligt dum tid att få ett fnitteranfall under... hehe... annars är jag inte den fnittriga typen... men just hos tandläkaren är jag. Grrr.

Annela sa...

Det är väl bättre att du gapskrattar så kan hon jobba under tiden du får ett anfall.

Anonym sa...

DEN bedövningen VET JAG att flera av mina patienter skulle betala både dyrt och gärna för....

Värd att pröva!!!?

:)

Who links to me?