Idag var jag på Lisebergs Trädgårdsdagar för andra dagen och nu fick jag åter lite växter med mig hem. Fast att det blåste kallt och regnade så var det ändå en hel del folk där. Men alla i montrarna frös och stod och huttrade som kråkor. Vi tog lotter, men vann inget och köpte desto mer. Det lönar sig. Det jag köpt är backsippor, blåsippor, och 2 sorters primulor, pelargon, eucalyptus och 4 sorters tomater, en ny sekatör med utväxling + en skånsk flagga.

Det finns också en massa vackra utsmyckningar och otroliga floristverk. Här bredvid ser ni den vackra grönsakspelaren.

I kolonin finns det nu både vitsippor och gulsippor. Och om det inte är hällregn i morgon så ska resten av inköpen ner i jorden.

Maken är bättre men kan fortfarande inte gå på foten ordentligt och själv har jag blivit arbetslös. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv så det är en helt ny erfarenhet. Arbetsgivaren och jag gjorde en överenskommelse att avsluta anställningen mot ett avgångsvederlag. Jag är nöjd för det kan vara början till något nytt och nu får Arbetsförmedlingen visa vad de går för vad det gäller arbetsträning, yrkesrådgivning och vad de nu kan ställa upp med. Jag är fortfarande sjukskriven så när detta kan bli aktuellt vet jag ännu inte.

Vad jag vet är att jag ska åka på kurs i "meditation, vila och avspänning" i mitten av maj och det ska bli mycket spännande - fyra dagars tystnad och vila. Det kommer att bli häftigt!!

Ont krut...

Faran över och maken är mycket bättre. 6 dagar på sjukhuset gjorde susen och nu är han hemma igen. Men han kan fortfarande inte stödja på foten och hoppar omkring på kryckor. Inte så kul, fast jag tycker det är kul att han är hemma igen. Tack för alla vänliga kommentarer från er. Det värmde och det kommer ju fler "påskar".
I helgen lämnade jag honom och for iväg till kolonin. Oj, där finns det att göra. Jag började med att klippa ur och ner vinbärsbuskarna och såg också att blåbären och krusbären överlevt vintern, men inte den lilla björnbärsplantan, som jag satte i somras.
Idag räfsade jag en massa löv och torrt gräs och klippte ner de vissna perennerna. Sedan fick jag fart på eldandet och det luktade sååå gott.
En rolig upptäckt var att vitsipporna slagit ut i skogspartiet på väg till koloniområdet OCH att jag har egna vitsippor i rabatten. Det är lycka.
Och alla i skrivarcirkeln: Jag skriver ikväll om : "Det kom ett brev/mail"

99 frågor

1. Vad är klockan: 23.44
2. Vilket namn står på ditt födelsebevis: Ann Margareta och ett efternamn
3. Smeknamn: har inget vad jag vet, AnnaPanna ibland, Mamman och Mor B av sonens kompis
4. Vad heter dina föräldrar: S & M-E
5. Antal ljus på din senaste tårta: inga
6. Husdjur: Inga, men vill gärna ha en katt
7. Hårfärg: gråvitt, med svarta slingor.
8. Favoritfärg: blå
9. Piericing: 3 öronhål, två i vänster öra och ett i höger
10. Tatuering(ar): Ja, en blå fjäril i dekolletaget
11. Födelseort: Malmö
12. Bostadsort: Göteborg.
13. Nuvarande bostad: Lägenhet
14. Har du varit kär: jaaaaa
15. Har du varit i några andra världsdelar: nej
16. Har du varit med om en bilkrasch: nej
17. 2 eller 4 dörrar (på bilen): femdörrars , vi har idrottare i familjen
18. Kaffe eller glass: kaffe och glass
19. Snuttefilt eller kramdjur: Rex Tuttinutt, min egen nalle och Mirra, min katt, som jag fick av pappa när jag var 5
20. Antal syskon: en adoptivsyster
21. Färg på strumporna: de jag har på mig är grå med lila änglar
22. Lyckotal: vet inte
23. Favoritfilm: För många
24. Favoritcitat ur en film: "Play it again, Sam"
25. Bästa semestern: Sommar i Piteå
26. Favoritmat: Rotmos och fläskkorv
27. Bästa veckodagen: fredag
28. Senaste låt du lyssnat på: Whole lotta shakin' going on
29. Tandkräm: Aquafresh
30. Favorit TV-program: Gröna Rum
31. Favoritrestaurang: grekiskt
32. Favoritblommor: påskliljor
33. Tycker inte om: bråk och hat, maktfullkomlighet, kontrollfreak, översitteri
34. Sport att titta på: fotboll och hastighetsåkning på skridsko
35. Ögonfärg: blå
35. Senaste sjukhusvistelse: januari 1999
37. Favoritdricka: vatten och rött vin
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: vita
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: ingen
40. Vem/var är du om 10 år: jag är mig själv och hos mig själv
41. Vem fick du senast e-mail från: en tjej som heter Carolyn
42. Har du någonsin blivit dömd för något brott: nej
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: En handelsträdgård
44. Vad gör du när du är uttråkad: läser
45. Fras/ord du använder (för) ofta: "Fasen osse" och Nej!
46. Födelsedag: 2/3
47. Vad retar du dig på: dumhet,hat och ondska, maktfullkomlighet, översitteri, kontrollfreak
48. Det bästa du vet: livet och kärlek, att vara älskad, min koloni
49. Läggdags: ja, det är det
50. Stjärntecken: Fisk
51. Värdefullaste ägodel: livet
52. Vad är klockan: 23.57
53. Vad har du för kläder på dig just nu: Svarta jeans och svart top
54. Favoritland: Sverige, Danmark och England
55. Favoritfilmmusik: As time goes by
56. Skostorlek: 40
57. Fobi: Berg- och dalbana
58. Favoritpålägg: ost
59. Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: Cancerfonden
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: mitt namn, du är bra som du är, jag älskar dig
61. Bästa bok du läst: Vilhelm Mobergs Utvandrarepos
62. Vad är du beroende av: livet, kärlek, omtanke, vänskap
63. Favoritdjur: elefant
64. Gillar du snö: ja
65. Favoritglass: Lejonet och Björnens hallonsorbet
66. Vad la du dina sista pengar på: Skor till min 14-åring
67. Är du långsint: ibland,
68. Favoritgrupp/artist: The Beatles,Metallica
69. Vilken är din bästa egenskap: snäll, rar, omtänksam, vänlig, empatisk,
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: hitta mitt rätta jag och trivas med det
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20 000 kr: nej,
72. Vad gör du i sommar: njuter av min koloni
73. Mest intressanta stad du varit i: det är många det
74. Vilket djur skulle du identifiera dig själv med: vet inte riktigt
75. Vad fascinerar dig mest hos andra människor: deras historia
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Maken
77. Favoritgodis: chokladpraliner
78. Spelar du nåt instrument: gitarr, ukulele, piano
79. Snyggaste kändisen: George Clooney, den enda jag kommer på just nu
80: Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Min mamma - för jag saknar henne så
81. Vilken film såg du på bio senast: Syriana
82. Senaste köpta skiva: Big Bang med Rolling Stones
83. Roligaste konserten: Metallica i Köpenhamn 2005
l84. Bästa känslan: att vara älskad och behövd
85. Samlar du på något: Ja, pelargoner och bringare
86. I sånt fall, vad: se ovan
87. Är du feminist: Är inte alla det?
88. Favortiminne: Mina tre söners födslar.
89 Favoritskiva: Den vita LP:n med The Beatles
90. Bästa kompis/ar: Min syster Pia, men sedan jag blev sjuk så visade sig några inte vara bästa kompisar
91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: ganska mallig eftersom jag vägrar hänga med huvudet och glo i marken, troligen ganska kaxig
92. Vem stör du dig mest på i detta ögonblick: ingen
93. Favoritlåt: Hotel California
95. Har du en mobiltelefon: ja
96. Vad är det vackraste som finns: livet och kärleken
97. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: till Kina och Japan
98. Är du homo- eller bisexuell: nej
99. Vad är klockan nu när du är klar: 00:12

Konstig påsk

Här hade vi en konstig påsk - helt olik de vi brukar ha. Det hela började med att maken blev dålig med feber och frossa och öm i benet. Stannade hemma från jobbet för första gången i sitt liv och då är han verkligen dålig.
Inte hade vi hunnit handla allt heller, men det var det minsta problemet. Jag har ju tonårssöner som elitidrottar och tränar styrketräning bl.a. och de är bra på att bära hem matkassar.
Jag skulle också pynta lite för det var ju trots allt påsk även om maken var sängliggande och yr så fort han försökte gå upp. MEN på vinden var påskpåsen alldeles försvunnen. Jag letade och letade tills jag blev gråtfärdig, men ingen påse. Då gav jag upp.
Gick och köpte björkris och fjädrar, fast det i påskpåsen finns 2 fulla plastpåsar med fjädrar i alla möjliga färger. I bokhandeln fanns det bara orange fjädrar kvar och det är den färg jag ogillar mest näst efter brunt. Men det fick bli orange - det var ett slags tecken på den konstiga påsken.

På Långfredag fick maken 40,3 i feber och ena underbenet svullnade upp och sprängvärkte. Vi tog oss till Axessakuten och där fick han penillin och besked om att om det inte vände inom 36 timmar så fick han ha antibiotika rakt in i blodet. Hem igen och ner i sängen med maken.
Ingen äggjakt med påskägg blev det heller. visserligen är pojkarna ganska stora, men äggjakt har vi alltid haft, men vad gör man när påskäggen ligger i den försvunna påskpåsen och alla ägg i närliggande affärer bara är slut? Jo, man häller allt påskgodis i en jätteskål och sedan gäller djungelns lag. Maken knaprade på sina piller och vi åt ägg och sill m.m.

I morse var svullnaden nere i foten och den var blåröd och när han försökte stå på den gjorde det så ont att han måste gå tillbaka till sängen. Jag vaknade av konstiga ljud, som lät ungefär:
pödd - pödd - pödd - rrrrrrrrrrrrrrrrr - dunk - rrrrrrrrrrrrrr - rrrrrrrrrrrrrrrrr. Jag fick ju gå upp och se vad som hände. Jo, det var maken som hoppade på ett ben fram till skrivbordsstolen och sedan rullade ut i köket för att äta lite fil. Efter 5 minuter var han svimfärdig och det såg inte bra ut alls.
För att göra en lång historia kort, så körde vi till akuten på sjukhuset och de tog in honom omedelbart. Han måste få penicillin intravenöst så att infektionen ger med sig. Han hade fått rosfeber och obehandlad sådan kan leda till blodförgiftning. Hu!!
När jag väl kom hem från sjukhuset var det inte läge för påskmat utan sönerna gick och hämtade pizza och sedan somnade jag och såg varken hockey eller "Six feet under", som är mitt favoritprogram. Jag var så trött efter all anspänning, men nu är han i säkra händer och får stanna där några dagar.

GLAD PÅSK!

En go' och Glad Påsk önskar jag er alla läsare!!

Skrivarcirkeln: Rum med utsikt

Tänk – jag kan se hela livet från mitt fönster! Hur många kan det? Parken utanför mitt fönster är stället där allt händer. Här har jag suttit bakom min trådgardin och sett det mesta. Trådgardinen är vit precis som mitt hår och det gör att jag kan se allt, men ingen ser mig.
Jaha, där kommer den unga tjejen med de två stora hundarna. Det är nån ras som liknar whippet, fast de är mycket större. Vinthund?? Men de vill ju inte bara gå en liten sväng på gräsmattan, hörrudu, de vill ju ut och springa fritt, och känna vinden vina kring de flaxande öronen. Nähä, det blev ingen lång runda idag heller. Jaja, en liten hund kanske man skulle ha. Det hade ändå varit lite sällskap, fast det är ju ett sjå att ha husdjur. Mat och veterinär och ut i tid och otid. Nej, det får nog vara. Jaså, de ridande poliserna är ute i dag igen. De behöver väl ut och rastas hästar också. De är stiliga polishästar, men stora. Jag har alltid varit lite rädd för hästar ända sedan jag som liten blev biten av en ponny. Dessutom blev jag trampad av en polishäst en gång under karnevalen i Lund när jag var student. Vi råkade komma lite för långt ut i gatan när karnevalståget skulle gå och polishästarna hade fullt upp med att hålla de glada och uppsluppna studenterna på plats innanför avspärrningarna.
Annars är det inte så många ute i parken nu på förmiddagen. De är väl på sina arbeten och …ja, sopbilen, ja. Gud, vad de är hänsynslösa! Kör över gräsmattan, men det är klart när folk ställer sina bilar i deras väg – vad ska de göra? Käcka grabbar de där ”sopgubbarna” och alltid hjälpsamma på den tiden vi hade huset. Det var aldrig några sura miner när jag hade för mycket sopor nån gång, men det är klart, det hjälpte nog lite att jag bjöd in dem på kaffe och bullar. ”Håll dig alltid väl med vaktmästare, sopgubbar och andra”, sa alltid min mamma, ”det har man alltid nytta av”. Och precis så är det. Ta bara den unge killen här i servicehuset. Jag hinner bara andas lite om att kranen droppar, så är han här som ett skott och fixar det och så kan vi dricka lite kaffe sedan. Han har hår som ser ut som hängande wienerkorvar och stora, stora byxor. Jag är säker på att han kan slå ihop knäna utan att han får tyg emellan. Dessutom brukar han ha små proppar i öronen och liksom studsa fram när han går. Men propparna är inga hörselskydd, som jag trodde först. Nädå! Jag fick prova hans öronproppar en gång och det kom musik, som jag aldrig hört maken till. Mycket taktfast och en mansröst som mumlade nåt ohörbart i takt. Påminde om marschmusik faktiskt om man bortser från mumlet. ”Räpp” hette det sa han, men jag tycker nog bättre om Christer Sjögren i Vikingarna. Han hade stora hål i sina jeans också. ”Jag kan laga dem åt dig. Jag har haft eget skrädderi i många år” sa jag, men han sa att det skulle vara så. Det var modernt. Jaja, det är mycket man inte förstår med modet numera. Men trevlig är han och har skinande vita tänder. Kanske ser de så ut bara för att han är så mörk i hyn. Jaha, så var det dags igen. Fyllona på bänken har festat klart för idag. Där borta kommer polisbilen. Ja, de tar sina rundor med jämna mellanrum. De var väl poliserna till häst som larmat. Gubbarna på bänken vid sandlådan är rätt så oförargliga och slänger till och med sina tombuteljer i papperskorgen, men det är klart ibland blir det bråk och då kan det verka störande på somliga. Mig har de aldrig stört utan de brukar hälsa artigt ”God dag, lilla frun” och då brukar jag hälsa tillbaka och ibland ger jag Johansson en tia. Han var arbetskamrat med min äldste son och hade otur i livet. Numera lever han på sin sjukpension och har det nog inte så roligt alla gånger. Jag tycker att jag lika bra kan missionera lite på hemmaplan, som att skicka pengar till organisationer, där man ändå inte vet om det kommer fram eller försvinner i administrationskostnader. Nu tar de Johansson och leder in honom i bilen. Det ser ut som det blöder i pannan. Han har väl drullat omkull och slagit sig igen. Håhå jaja! Alla gubbarna drar sig bort mot torget och det är bra för då kan småbarnen leka i fred och mammorna kan fortsätta småprata med varann där de sitter på kanten. Tur att solen skiner så att fler vågar sig ut. Annars fanns det inte så mycket att se på för min del. Titta där, där kommer det unga paret, som bor i huset mitt emot, och breder ut den röda filten på gräset. Röd, som kärleken, och de är så söta de två. Pussas hela tiden och ligger så nära, så nära, precis som Bengt och jag gjorde som unga. Det var en härl…oj, är klockan så mycket! Nu ringer det på dörren och det måste vara lunchen som kommer. Jag blir uppassad som en drottning. Aldrig trodde jag att jag skulle få det så bra i livet! Lunch på beställning, fin lägenhet, duktiga barn, rediga barnbarn och TV med Christer Sjögren. Vad mer kan man önska sig? Inget mer, när man har ett rum med så fin utsikt.

Nu skickar jag vidare till Josephine med ämnet: "Jag - en livsnjutare"

Punktering

Idag fick jag brev från min rektor. Där stod det att jag var varslad om uppsägning "på grund av personliga skäl".
Jag fick genast magdarr och luften gick bara ur mig.
Mental punktering??

Lurad?

Idag är det 1 april och jag har inte lurat någon och inte heller blivit lurad själv. I Göteborgs-Posten stod det att Systembolaget mitt i centrum skulle sälja alla varor till tyska priser bara idag. Detta för att folk skulle köpa mer i Sverige istället för att importera själv. Jag undrar hur många som gick på det och köade i morse i Nordstan.
Själv känner jag mig ändå lite lurad efter mötet med arbetsgivaren i veckan.. Mötet var hos min läkare, FK var där (vad skulle jag göra utan denna underbara kvinna) .
Det var ett uppslitande möte med 3 människor från arbetsgivaren - kommunen.Jag fick veta att de inte kommer att hitta någon omplacering åt mig eftersom det bara finns lediga tjänster inom vård, skola, omsorg och enstaka andra "akademiska" jobb, som dyker upp då coh då. De kommer heller inte att finna någon plats för mig att arbetsträna på när det nu kan bli aktuellt, eftersom man inte kan arbetsträna i XXX kommun annat än på lediga tjänster. Det låter väl inte klokt?
Min läkare och FK hade en lång och ganska giftig diskussion med de tre och jag blev helt bortglömd. Till slut fick jag nog och krävde storgråtande att de skulle sluta. Mötet var inte så konstruktivt mer än att jag fick besked om att XXX kommun inte kan göra mer för mig nu. Snacka om att känna sig lurad. I alla år har jag tagit hand om alla och nu när jag själv behöver det så finns det inget.

Hur som helst kommer jag att bli uppsagd och sedan får Arbetsförmedlingen och FK ta hand om mig. Ev. går det att förhandla med arbetsgivaren så att de betalar t.ex. terapi och det skulle ju vara jättebra. Men för övrigt känns det som om de bara vill bli av med mig.

Suck, när och hur ska detta sluta??

Idag gick jag förbi lilla skrädderiet, som jag skrev om förut och som var till salu. Det är fortfarande till salu!