Who links to me?

02 januari, 2007

Så här kan det gå till i vår familj...

Äldste sonen H skulle på nyårsfest och började prova kläder två dagar i förväg, övade på att knyta slipsen, köpte nya manschettknappar och en fräck väst. Det var viktigt att varje detalj blir rätt.
Han hade för ett tag sedan fyndat en Tiger-kavaj på second-hand för 50:- och den var nästan helt ny. Fantastiskt tyg - ull - och tjusig, men aningen för kort på ärmarna och knapparna skulle flyttas ut lite. Det lovade jag göra och började med att sprätta upp ärmarna och fodret och mellanlägget och sprätta av knapparna på vardera ärmen. Det visade vara pilligare än jag trodde. Kavajen var väldigt välsydd och jag ville ju få den att se ut som förut. Det tog lång tid och jag gjorde om det en gång, men det blev bra till slut och ingen rand syntes på ärmen.
Sedan var det knapparna att knäppa med. Det finns en innerknapp, som ska göra så att kavajen sitter snyggt och alla knapparna skulle flyttas, så att kavajen satt snyggt. Vi mätte och mätte med skjorta och och med skjorta och väst och till slut så blev han nöjd och jag kunde börja sprätta igen och sy fast.
Det var sent på lördagkvällen när jag började och jag ville göra det innan nyårsafton var inne. Klockan blev ganska mycket innan allt var klart och pressat, men allt blev perfekt (tyckte jag).

Nyårsafton kom och han provade kavajen, men tyckte att den var för stor. Jag sa att det inte var någon figursydd modell utan skulle sitta så, men nej han var inte nöjd. Då blev jag liten trött och föreslog att han skulle fråga resten av familjen och fadern tyckte att den satt perfekt. "Absolut inte mindre. Då sitter inte sprunden snyggt och du måste kunnas röra dig ledigt i den." Hans bröder höll med och det blev långa diskussioner som med tiden blev ganska tröttsamma.
"Nu provar vi in den som du vill ha den, och så sätter jag ett märke där", sa jag och så gjorde vi. Det blev precis där jag satt knapparna:] Men han var inte nöjd och gick på sin bror J igen och ville ha medhåll. Då hade J. verkligen tröttnat och inte heller var han så intresserad av hur många centimetarar som var fel hit eller dit: "Alltså jag kan inte se att det blir någon större skillnad och förresten blir väl alla fulla och då bryr sig ingen om dina knappar" Ridå.

(Han blev jättesnygg till slut och hade haft jättekul på festen. Jag vet inte om alla blev fulla, men ingen hade kommenterat hans kavaj negativt i alla fall)

6 kommentarer:

petra sa...

hm..jag vet inte vad som händer här men jag har senaste tiden haft svårigheter att få in mina kommentarer - igår skrev jag in en kommentar två gånger på ditt förra inlägg - men det finns inte där??
Jag skickar iväg detta först innan jag skriver mer så får vi se om det var tillfälligt igår...

Annela sa...

Jag har upptäckt at jag ibland inte kan kommentera med mitt namn, men som anonym går det bra. Det kanske beror på att jag har gått över till det nya Blogger,beta. Inte vet jag men du kan ju prova.

Ca sa...

GOD FORTSÄTTNING!!!

DU är en mycket snäll mamma, jag hade givit upp betydligt tidigare, vad gör man inte för sina "arvprinsar"???

Annela sa...

Ja, min mamma brukade säga att "man är snäll så man är dum". Det är förstås lätt att bli utnyttjad - men man har sina barn bara till låns och man vet ju inte hur länge heller.

Mildamakter sa...

Vilket jobb!!! Jag är djupt imponerad :o)

Annela sa...

mildamakter - oj, det känns bra att du är imponerad, men såååå svårt var det inte.

Who links to me?