Igår var vi uppe sonen och jag innan fan fått tofflorna på. Fastän J var ledig så steg han upp och gjorde mig sällskap till Bilprovningen. Så gullig kan en 18-åring vara. Jag hade gjort smörgåsar och kaffe och hade mjölk på termos och sedan åkte vi.
Det regnade, men vi hade tur att den mesta trafiken gick in mot Göteborg.
Det var lätt att hitta och bilen blev godkänd. Suck! tänkte jag, det blev tredje gången gillt i alla fall. Jag kunde dock inte låta bli att skratta när besiktningsmannen sa att:- "Ja, nu måste ni komma igen för nästa kontrollbesiktning mellan september och januari 2007."
Vi var lite sena med att komma dit och därför blir det så här. Vår bil måste vara den bäst kontrollerade i hela Sverige just nu.
På hemvägen stannade vi till i Kungälv och körde in till Bräckboden vid Göteborgs kexfabrik. Där köpte vi en hel kasse full med Ballerina, Baddare, salta kex och mycket mer. vi satt på parkeringen till Bohus fästning och fikade och det smakade himmelskt!

Väl hemma sov vi lite grand och resten av dagen slappade vi, läste böcker och tidningar och klappade katten.
På kvällen blev det pannkakor med sylt och glass - och sedan fick jag magknip. Det var straffet för allt sött och gott jag petat i mig, men det var det nästan värt.

I år har vi besiktigat vår bil två gånger och i morgon är det tredje gången gillt. Inte för att det var något fel på den eller så utan första gången var vanlig kontrollbesiktning. Andra gången skulle det vara registreringsbesiktning på vår dragkrok och då fann de att chassinumret och numret på nummerskylten inte stämde överens och därför blev bilen inte godkänd. Fanns det fler siffror på skylten än registreringsnumret?? Jomen, det fanns små, siffror och bokstäver överst på skylten både bak och fram som skulle överensstämma med chassinumret och det gjorde de inte. På chassit stod det ett "X" och på skylten stod det ett "Y".

Vi började misstänka att det var något skumt med det hela och blev skitnervösa. Bilen var importerad från Tyskland från början - var den stulen eller nåt??
Många samtal senare fick vi besked på Vägverket att det hela berodde på ett läsfel!!! Protokollet från den första reg.besiktningen var handskrivet och så slarvigt att någon läst "Y" som "X". Nya skyltar behövdes, beställdes och NY BESIKTNING måste göras, eftersom bilen inte kunde identifieras. Och det skulle egentligen Vägverket betala tycker jag. Vi har inte gjort nåt fel.I

I morgon är det alltså dags - i Stenungssund (ca 5 mil från GBG) kl. 7.20. Den enda tiden som fanns inom 10 mils radie. Suck!!
Men gullsonen J. har lovat följa med och hålla mig sällskap. Han är mysig han!

EM-volontär Avslutningsdagen

Just nu har jag fullt upp med att vara volontär på friidrotts-EM och det är kul. Ikväll ska alla 3000 vara med på avslutningen. Då kan du se mig på TV.:))

Sängen – skrivarcirkeln

Sängen i den här historien är inte en säng utan flera sängar - mina sängar i livet hittills.

Den första sängen minns jag faktiskt inte, men jag har sett den på foto. Det var en brun spjälsäng av den gamla sorten, som alla 50-talister fick som sin första säng. Där tillbringade jag antagligen mina tre eller fyra första år vad gäller sömnen. Vi bodde då i en liten etta, mamma och jag, medan pappa var på utbildning i Stockholm. Men mamma tyckte det var ensamt och långt från hennes föräldrar, så vi flyttade till en större etta, s.k. genomgångslägenhet, mycket närmare min mormor och morfar och närmare centrum OCH alldeles intill Folkets Park.

Här fick jag ”eget” rum i köket och då fick jag en ny säng. Den stod i köket och var en blåmålad kökssoffa i trä av den utdragbara modellen. På dagen var den en vanlig kökssoffa med rygg med fint formade spjälor och en dyna i randigt tyg att sitta på. Men när det var sängdags åkte dynan av, sofflocket togs av och ställdes mot väggen och soffan drogs ut en bit på bredden. Då blev det en säng, som mest liknade en låda. Med tjock madrass och mjuka kuddar blev det en himmelsk säng. Jag minns att jag brukade ligga och fantisera att det var en flygande säng, som kunde ta mig vart jag ville. Den bara lyfte och for iväg och flög så jämnt och fint att jag aldrig föll ur. Hade jag svårt att somna någon gång, så brukade jag räkna alla spjälorna tills jag somnade. Soffan var inte så värst lång och jag växte förstås ur den. Men jag sörjde när jag inte kunde få plats i den längre. Mina föräldrar var ganska glada för den tog ganska mycket plats i köket, som inte var jättestort.

Nästa säng var av en helt annan modell, som jag inte tror finns längre. Jag har åtminstone inte sett den på väldigt länge. Det var ett sängskåp. Den sängen funkade så att dagtid såg den ut som en lång vägghylla med ett draperi under. Detta draperi drogs ifrån på kvällen och där innanför fanns en utfällbar säng lika lång som hyllan var bred. Den var inte lika mysig som kökssoffan, men helt OK att sova i. Det enda problemet var att gosedjuren trillade ur sängen hela tiden.

Efter några år flyttade vi igen – jag tror att jag var 10 år då – och fick en tvåa i samma hus. Då fick jag ett eget rum och en ny säng igen. Nu fick den ju plats. Mitt rum var rätt så stort och det fick plats både säng, skrivbord OCH piano. Sängen var en vit eller gråvit flicksäng med No-zag-botten. Det var en botten, som bestod av breda, platta, blå gummiband, som var flätade ihop och dessa skulle spännas då och då så att inte sängen blev som en hängmatta. det var ett konstigt namn tyckte jag, men det slår mig i skrivande stund att ”No-zag” förstås betyder ”no sag” ( inget ”häng”). Den sängen var mysig och blev min kamrat ända tills jag flyttade hemifrån. Den var både säng och sittmöbel. Jag minns att jag hade en stor hund som kudde, som jag vunnit på ett lotteri.
Nästa sängar var de som stod i mina studentrum i Lund och var av olika kvalitet och ålder. I mitt första rum hade jag en sovalkov med en väggfast säng, som var hopplös att bädda och därför aldrig bäddades. I rum nummer två var det en härlig säng med resårbotten lämplig för alla sorters aktiviteter; sömn, studier, testunder och …ja, ni vet. Det var en mycket sympatisk säng och jätteskön. Den hade en grönrandig filt från IKEA som överkast och två stoooora kuddar i grön manchester. I den tillbringade jag hela min studenttid, nåja inte riktigt hela, ibland var det föreläsningar också. Men min trebetygsuppsats skrevs i den och engelska litteraturkursen lästes i den och det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka. Sängnostalgi!!??

Nästa säng var den som min dåvarande fästman snickrade ihop. Den var i plywood och inte vacker och inte skön, men vad gör man inte när man har ont om pengar. Den var som en jättelåda, fast delbar på mitten och när vi så småningom slog upp förlovningen tog jag ena halvan med mig till min nya lägenhet.

Till att börja med hade jag den och när jag träffade min man så sov vi båda i den ganska länge. Den var visserligen bara 120 cm bred, men är man förälskad så går allting. Men så småningom utvecklar man vanor, som man inte är beredd att ge avkall på. En vill ha ett tjockt, varmt täcke, som den andre får ångest av att bara tänka på och då är ett dubbeltäcke inget att rekommendera
Så inköptes den sängen, som följt med nästan hela vårt äktenskap Den stora dubbelsängen, där man kan ha vilket täcke man vill, ligga hur man vill och där man kan läsa hur länge man vill. Våra underbara tre söner är också ett resultat från den och dem vill vi inte vara utan för ”allt smör i Småland”.
Under min sjukskrivning har jag tillbringat en hel del tid i den i både vaket och sovande tillstånd och allt funkar lika bra. Numer när jag ligger och vilar så kan det komma tre söner och sitta i sängen och berätta om hur dagen har varit, se på tv eller spela gitarr. Den lilla katten Shiva är också väldigt förtjust i sängen, så den är en riktig familjesäng.

Det här är mitt bidrag till skrivarcirkeln och nästa ämne skickar jag till Excessa och ämnet är: ”Kappan”.

Vilken trädgårdstyp är du?

Du är en odlare
Du samlar mjölkkartonger och glasspinnar för att kunna göra noggrant märkta frösådder i husets alla fönster redan i februari. Varmbänk och växthus eller bara trädgård spelar ingen roll, överallt växer det så det knakar. Gräsmattan i din trädgård krymper från år till år.

Ja, det kanske stämmer.

EM-volontär 3

Nu börjar det bli väldigt mycket folk i Göteborg. Flera lag har kommit till stan och en hel massa tv-bolag har kört in sina OB-bussar på gården. Skolans ena byggnad i 5 våningar är täckt med byggnadsställningar och ut från dem väller det kablar i alla färger och grovlekar. Det är ett färgspel utan like. Endera dagen kommer jag ihåg att ta kameran med och då ska ni få se hur det ser ut.
Vi i mediarestaurangen märker det mest på att fler och fler europeiska språk hörs vid matborden och det är kul. Idag har jag försökt tala med två italienska tv-män, som inte kunde engelska och det var lite komplicerat för jag kan ju ingen italienska. Men på nåt vis lyckades jag ändå nå fram till dem. En stund senare kallade de mig till sig och visade att de gömt något under en servett, som de ville att jag skulle lyfta på. Under där låg en fin ros, som de vridit till av en servett!! Snacka om charmknuttar!!

Gästbok

Nu har jag installerat en gästbok, dä kan man skriva om vad som helst, om man inte vill kommentera något ämne. Välkomna in!! Följ länken till höger.

Sänka skepp

– S10, sa Tim
-Bom, svarade Knut, A7.
-Träff! K5.
-Bom! B7., fortsatte Knut.
-Träff! C8.
-Bom! Hur länge har vi hållit på att ”sänka skepp”, du och jag?
- Tja, det är väl en sisådär 19-20 år, sa Knut.
- Och hur många gånger har jag vunnit?
- Inte många.
– Kan vi inte spela nåt annat för en gångs skull?frågade Tim. Det skulle vara kul att få vinna lite oftare.
– Du, sa Knut, jag tror inte att det spelar nån roll vilket spel vi spelar förr du kommer inte att vinna mer för det.
– Jaså, och varför inte det då? sa Tim lite syrligt och det hördes att han kände sig lite sårad.
– Du säger position först och tänker sedan, om du tänker alls. Det är därför du vinner så sällan. Du måste analysera och tänka logiskt innan du säger nåt.
– Så du påstår att jag är ologisk och dum i huvudet, säger Tim och nu höjer han rösten lite.
– Ologisk kan jag hålla med om, men dum i huvet, njae, inte direkt. Knut börjar tycka att konversationen börjar bli lite irriterande.
– Kan vi inte fortsätta ”sänka skepp” nu istället. Förr eller senare vinner du.
– Nej, tack du! Ska det vara så här så tror jag att det får vara för min del, sa Tim lite snorkigt.
– Men Herre Gud, du kan väl vinna när som helst! röt Knut och tänkte låta Tim vinna nästa parti.
– Enligt din uppfattning är jag nog inkapabel att vinna om inte DU låter mig vinna! skrek Tim och hans ansiktsfärg antog en allt rödare ton. Du kan ta ditt jävla ”sänka skepp” och stoppa upp… ja, du vet var. Jag har fått nog av både det och dig!!
Tim reste sig så hastigt att stolen föll baklänges och spetsduken som låg på bordet fastnade i hans kavajknapp och kaffekoppar, gräddkanna och sockerskål drogs ner från bordet och landade på Knut persiska matta.
– Adjö!!! skrek han och nästan rusade ut ur Knuts villa och bort till sin egen, som låg granne med Knuts.

– Hm, det var väldigt vad han tog i, tänkte Knut, när han plockade upp porslinet från mattan. Det var inte likt honom. Jag undrar vad som tog åt honom. Bäst jag ringer honom sen och hör om han är OK.

– Rrrrrrrrrr, väste Tims telefon, men han satt orörlig i sin öronlappsfåtölj, och lät alla 21 signalerna gå fram utan att svara. Han ville inte prata med någon nu och särskilt inte Knut, efter det som hänt lite tidigare på kvällen. Han kände sig inget vidare till mods och tyckte att han tagit i mer än vad som egentligen behövdes. Han var bara så innerligt trött på den där besserwissern, som alltid vann och aldrig kunde låta bli att påpeka att han var mer analytisk och logisk än Tim.
Knut hade inte ens någon utbildning, mer än 7-årig folkskola och var självlärd snickare och skrev och stavade som en kratta, men hade ändå lyckats bra i sitt yrkesliv. Egen firma hade han och flera anställda och behövde han ha något skrivet, så hade han anställda som skötte det åt honom. Annars hade det nog aldrig gått. Han var väl inte dyslektiker, men det var nog bra nära. Själv hade Tim varit lärare i svenska och filosofi hela sitt liv och nu när han var pensionerad hade han inte så mycket att göra. Det blev förstås mycket bokläsning och korsordet i lördagstidningen löste han alltid. En konsert då och då.
Men han tyckte ändå om att gå in till sin granne och spela spel, prata lite om ditt och datt och dricka kaffe. Ibland tog han med sig en Tullamore Dew och förlorade vartenda parti, men det gjorde inte så mycket just då. Tullamore Dew var hans absoluta favorit bland alla whiskeysorter. Usch, vad han kände sig fånig. Han skulle ringa Knut i morgon och be om ursäkt för att han brusat upp så, ta med en flaska Tullamore Dew och ha en ny spelkväll med Knut. Det skulle nog bli väldigt ensamt utan dessa spelträffar och han var faktiskt lite sällskapssjuk – även om han tyckte att det var skönt med ensamhet och tystnad då och då.

Dagen efter fick Knut ett telefonsamtal från Tim med en ursäkt och löfte om en ny spelkväll i sällskap av kaffe avec.
Knut tyckte att det lät som en lysande idé. Han var inte långsint och dessutom var han en genuin tävlingsmänniska, som gärna spelade – han vann ju nästan jämt – och som var en oerhört dålig förlorare. Men, tänkte han, ”Sänka skepp”-partier med Tim är ju som att ta godis från ett barn. Det är nästan för lätt, så dålig han är på det. Han tar det inte riktigt på allvar, utan mer som ett tidsfördriv, och följaktligen är han en ganska god förlorare. Så det passade Knut som hand i handske. Han gnuggade händerna och såg verkligen fram emot när Tim skulle komma. Det var nära nu.

En kvart senare ringde det på dörren och det var förstås Tim.
– Hej och välkommen! Jag har redan satt på kaffet.
– Tackar, tackar, sa Tim, och klev in.
– Ja, det tar en liten stund innan kaffet är klart. Vi kanske ska ta och börja, så kan vi avbryta lite när kaffet är färdigt.
– Javisst, log Tim, det passar utmärkt.
De satte sig vid det stora ekbordet och vis av grälet häromkvällen, så hade Knut redan tagit av spetsduken. Hantog fram en stol åt Tim och satte sig själv mitt emot.
Han tog fram ”Sänka skepp”- papperna och pennor till dem och var beredd att börja.
– Ja, förresten, sa Tim, jag var inne i stan idag och jag köpte faktiskt ett nytt spel, som jag tänkte vi kunde prova.
– Jaha, sa Knut, det kan vi väl. Han har ju ändå ingen chans, tänkte han. Jag vinner ändå vilket spel han än har köpt. Det kan vara kul med lite omväxling när allt kommer omkring.
– OK, sa Knut, vad är det du köpt för nåt?

Tim rotade lite i påsen från bokhandeln och sedan drog han upp det nya spelet med ett triumferande ansiktsuttryck.
– Ja, det är inget nytt utan tvärtom ett spel, som funnits länge och som alla kan spela. Alfapet!!

Detta var mitt bidrag till skrivarcirkeln med masspublicering av ämnet "Sänka skepp"

TEST

Vilket yrke passar mig?? Det var intressant - för något år sedan skulle jag svarat helt annorlunda, men efter att jag "gick in i väggen" har jag blivit mer egoistisk och fick det här resultatet:

Kreativa egot (300-400 p)
Du är en kreativ och noggrann person. Du har ett gott självförtroende och värdesätter din förmåga att skapa. Du skulle trivas lika bra som bagare som civilingenjör. Vad du väljer har att göra med hur lång tid du är beredd att studera.Andra yrken där du troligen skulle komma till din rätt är:
Skådespelare
Kosmetolog
Konstnär
Musiker
Copy
Kock
Arkitekt
Konservator
Programmerare
Web-designer
Författare
Sömmerska
DesignerGrafiker
Illustratör
Scenograf
Danspedagog

EM-volontär 2

Nu har det kommit lite fler OB-bussar på skolgården. Både RAI, tysk TV och fransk TV har kommit hit, så idag fick jag säga de få glosor jag kan på italienska: "ciao, arrrividerci, gelati, prego" m.m.
Tyska och franska är lite lättare - det har jag i alla fall läst nån gång i skolan. Det var full rulle i restaurangen mellan 12-14 och då hände det!!! Kaffeapparaten pajade!! Nej, det gjorde den inte det gick en propp!! Propp byttes och då funkade det - i två minuter, sen pajade det igen!! Detta hände fem gånger i rad och sedan stängde de av luftkonditioneringen. Det var FÖR mycket apparater i gång.
Idag kom det nämligen 2 pallar med LCD-skärmar och tre av dessa sattes upp i restaurangen. Det blir svårt att inte se tävlingarna och kul att man får chansen att både se det på TV och att gå in på Ullevi och känna stämningen.

Hurra!!

Jag kom in på kursen Japanska 5 p på Umeå Universitet!!!

Navelludd

I vår familj är jag en klar minoritet - enda varelsen av kvinnligt kön (förutom katten).
Jag har gjort en upptäckt för ett tag sedan - alla utom jag får navelludd. Är detta en manlig företeelse? Stämmer detta på alla familjer eller bara på vår. Det vore på sin plats med en vetenskaplig undersökning. Eller finns det redan??

Vid vårt middagsbord diskuteras de konstigaste ämnen.
-"Jag läste idag att det försvann en hel vecka på 1600-talet för att man bytte från den julianska till den gregorianska kalendern."
_"Jaha, undrar hur det skulle bli då om man åkte i en tidsmaskin till en dag i den veckan - var man skulle hamna då?" Och finns man under tiden man står i tidsmaskinen?"
-"Men då måste man ju komma till första dagen före eller efter. Dagarna försvann ju inte bara för att man kallade dem något annat." Inne i maskinen måste man ju finnas!?
-"Jaså?" Men finns man i tiden eller bara i maskinen?

Tonåringen och jag i stan för att köpa kläder till honom:
-Nej, nu orkar jag inte gå i fler affärer!
-Va? Vi har ju bara handlat hälften av vad vi skulle!
-Jamen, jag är trött!
-Jag förstår inte hur du kan bli så trött efter att vi gått i några affärer. Om du har en boll framför fötterna kan du ju springa hur mycket som helst utan att bli trött.
- Du, jag är i puberteten och jag delar celler. Vår biologilärare säger att det är därför man blir så trött!

Vem är jag att motsäga biologilärare? Vi åkte hem.

EM-volontär

Ja idag började det. Jag har jobbat min första dag som volontär på EM i fridrott här i Göteborg. Det började egentligen igår med ett möte med alla som ska vara i Mediacenter. Det tog en stund innan jag hittade en ingång till skolan. Vi håller till på Katrinelundsgymnasiet och hela skolan är inhägnad med höga staket. Min mellanpojke går på skolan och tack vare EM har han sommarlov till den 4 september. Tror ni han gillar EM?
När jag väl fann ett hål i staketet, blev jag stoppad av 2 väktare, som frågade efter min ackreditering. Vi får inte dessa förrän i morgon och då gick det minsann inte att komma in. Till slut efter en stund så kom det en "biff" och lotsade mig ända fram till ingången till "bamba" (skolmatsal i Göteborg).
Men idag hade jag en tillfällig ackreditering och kom in utan strul.

Vi volontärer ska vara i restaurangen och i caféet och ta hand om alla mediafolk, som kommer och ska äta. Se till att de hittar allt de ska, visa dem till rätta och se till att de har allt de behöver. Inte laga mat, inte diska eller plocka disk, inte servera utan bara vara allmänt trevliga.

Det finns redan många mediafolk här i Göteborg. Många från SVT har varit här länge och dragit kablar i mängd. Det går förstås många km om bilder ska kablas ut till hela Europa. Några tyskar och några engelsmän har kommit, men när det hela drar igång den 6 augusti, räknar de med ca 2000 mediamänniskor och då blir det väl full rulle hela tiden. Jag hoppas få tala engelska, tyska och kanske lite franska.
Maten under EM lagas av de 7 topprestaurangerna i stan. Hela EM är en jätteapparat. Det blir jättespännande att se om och hur det funkar när allt dras igång.
Vi i mediacenter har högsta ackrediteringen och kan komma in överallt. Vi kan gå in på Ullevi när vi har ledigt och se på tävlingarna och det ska jag göra vid tillfälle. Imorgon ska vi få kläder.
Olika funktioner har olika färger på sina tröjor, vi har turkos, vita byxor, skor, strumpor, keps och väska - allt från Puma.
Jag ser fram emot allt detta.

Meditation?

Inför besöket hos veterinären i morgon har Shiva fått den här väskan att åka i.

Nyaste sovplatsen - min pelargonhylla med utsikt mot parken!!

KATTUNGESLICK

Att det bara finns nåt så mysigt som kattungeslickar på näsan.

Så här gick det till när Shiva och jag möttes.
Ja,det hela började nog med att jag länge velat ha en katt. Jag satt en kväll och tittade på Blocket och fann de sötaste kattungar som var till salu. Men den här var lite speciell. Tjejen som hade den, hade själv köpt den för några veckor sedan, men hennes gamla katt accepterade inte kattungen och hon var tvungen att göra sig av med den. Jag skrev och frågade lite om den och sedan ringde jag och pratade med henne om den. Jodå, vi kunde hämta den nästa dag.
Den bodde hemma hos hennes föäldrar nu och A. och jag åkte och hämtade henne. Tjejen sa att hon hade hört direkt att jag var den rätta kattmamman. Många hade ringt men hon gick på magkänsla och ville vänta på den som kändes rätt. Smickrande tyckte jag. Hon ville ha 100:- för den och då skickade hon med mat också. Hon sysslade mycket med att skicka pengar till förmån för fattiga barn ute i världen och hade precis som jag fadderbarn. Hon fick 200:- av mig trots hennes protester - , men jag sa att hon kunde skicka den till någon organisation. Det skulle hon göra med alla pengarna och jag lovade skicka mail och berätta hur det går.

Väl hemma visade jag Shiva matskålarna och toan och sedan satte hon igång sin utforskning av sitt nya revir. Jag tog några bilder och skickade till tjejen. Hon blev sååå glad och skrev tillbaka och tackade extra för pengarna, som skulle räcka till ris ett helt år till en familj i Kina eller Indien. Hon var lite tårögd när vi gick, men kände ändå att vi var rätta familjen för Shiva.

Där har ni historien. Hon ska mest vara innekatt, men vi har ju både balkong och till kolonin kan hon följa med när hon lärt sig gå i sele. Men allra först måste vi gå till veterinären och vaccinera och sedan försäkra det lilla livet.

Shiva

Här ska ni få träffa vår nya familjemedlem. Hon heter Shiva och är 3½ månad. Visst är hon gullig??

Släktträff

Här sitter jag just nu - i OS-staden Lillehammer och njuter av sommarsolen. Det gröna fjället ligger mitt emot altanen där jag befinner mig och sjön Mjösa ligger spegelblank och blå.

Från Göteborg körde vi till Lillehammer och svägerskan min. På vägen till Norge hittade vi en mack, som sålde bensin för 9,99/l. Gissa om vi tankade fullt.

I Lillehammer övernattade vi och det var himla mysigt. Det är inte sååå ofta vi ses och då är det dubbelt trevligt när det händer. Dagen efter körde vi - svägerska K., K:s sambo, Mannen G., yngste sonen A. och jag till Trondheim. En nätt liten resa på 30 mil, men som tar betydligt längre tid än 30 mil i Sverige. Norska vägar är i kringelkrokar och har ofta hastighetsbegränsning på 60 eller 80. Vi åkte i Gudbrandsdalen och där är det bedövande vackert. Uppe på Dovrefjället gick vägen sedan och där stannade vi för att fika, men det var så kallt att vi huttrade. Fjällvinden isade och det var inte kul att sitta bakom en buske och pinka i den vinden. Det sprang får och betade överallt på fjället och rätt som det var skuttade de ut på vägen. Väl på vägen gick de så långsamt, så långsamt, som om de skulle retas med alla bilisterna.
Efter ca 5 timmars färd var vi i Norges andra stad Trondheim och där blåste det också och regnade lite.
Det var bestämt att vi skulle sammanstråla här på lyxhotellet, där K. fixat rum till oss- hon är hotellchef - med svägerskor E. med man L. från Hudiksvall och M. från Ludvigsburg, Tyskland.

Anledningen var att K-J, gift med svägerska Ka. fyllde 60 år och att vi alla skulle dit på fest. Ka. och K-J har lantbruk på Otteröya, en ö 1 mil utanför Namsos och nu skulle vi äntligen alla ses på Otteröya för första gången på 20 år. Vi har träffats annars, men inte alla syskonen med respektive tillsammans. Det skulle bli extra roligt eftersom att Ka. inte visste om att jag, G och A skulle komma från Göteborg. Det skulle bli en överraskning.

forts. följer

Meditationskurs

Hej igen!
Nu är jag tillbaka! Jag tog en liten paus från allt bloggande – det kändes som välbehövligt och kolonin har också tagit min tid i anspråk. Men nu ska ni få höra om min séjour i Rättvik.

Dag 1.
Resdag. Reste i 6½ timme med 2 byten från Göteborg till Rättvik. Det var varmt, men jag kunde gå från det ena tåget till det andra och slapp väntetider. Jag är mycket spänd på hur det ska bli, vilka människor som ska vara där, hur det ska vara att meditera o.s.v. Väl framme regnar det och jag delar taxi med 5 andra kvinnor som jag förstår också ska till Berget. Vi blir varmt välkomnade av Inger, som är en av ”husfolket”. Hon ger oss våra rum och jag blir positivt överraskad. Rummet är ljust, fräscht och har ett ljust möblemang. Det finns dock ingen TV eller radio, men ett fräscht badrum och skön säng. En fransk balkong vetter ut mot björkskogen där en hel sångkör av fåglar hörs.
Jag packar upp och kl. 20 är det kvällste med lite information och det visar sig att vi är 20 personer, som ska delta. Det är mest kvinnor, men också några par och 2 ensamma män.
Efter teet provar vi att meditera för första gången. Vi går in i meditationssalen, som ligger i ett annat hus och skorna sätter vi utanför.
Det är en stor sal med bjälkar i taket. Det ligger tunna mattor i en fyrkant och på varje matta finns en rund liten kudde (som en tunna) och små pallar. Alla får välja ”sin” plats och den ska vi ha i fortsättningen. Vi får instruktioner och vi mediterar en kort stund – mina fötter domnar bort och jag måste röra på dem. Det känns dumt när alla andra sitter stilla och tysta. Våra instruktörer är föreståndaren på Berget, Per Mases och en sjukgymnast, som specialiserat sig på psykomotorik.

Dag 2
Sover som en avsvimmad. Men det är tungt att vakna av väckarklockan . Meditation kl. 7.45 före frukost, men den här gången somnade inte fötterna – det stack lite bara och vi mediterade ung 15 minuter. Ganska härligt, men svårt att låta tankarna bara passera utan att få dem att stanna kvar. Tankarna ska flyta förbi som molnen på himlen. Jag kan rekommendera lätt, lös, klädsel som man sitter bekvämt i. Några i gruppen gråter och jag förstår att det är många spänningar och tankar som flyter upp till ytan.
Efter meditationen är det morgonbön i kapellet, men det går jag inte på, fast de flesta deltar i gudstjänsterna märker jag.
Frukosten är finemang och det finns allt möjligt att välja på. Det bakas eget bröd och det serveras olika grötsorter varje dag. Det bästa är morgonkaffet!!

Efter frukost är det föredrag och det var ganska trist. Per ler hela tiden och påminner mig mycket om Maharishi Mahesh. Ni vet den indiske gurun, som the Beatles besökte på 70-talet.
Jag tycker att rösten är irriterande och mesig och jag kan inte ta till mig det han säger. Jag blir alltid misstänksam mot folk, som ler när de talar. Som om det de säger inte har tillräcklig substans utan de måste vädja till en med leenden. Känner mig som en elev på grundskolan som bara blir tjurig och motsträvig. Jag lyssnar bara med ett halvt öra, eftersom mycket han pratar om är sådant jag redan känner till.

Vi hade ett härligt avspänningspass i övningshallen i liggande ställning. Alla låg på madrasser med filtar på. 20 personer ligger i en ring, som barn på dagis. Sjukgymnasten talar med lugn och låg röst och instruerar oss att känna vilka muskler vi använder när vi lyfter armen, trycker ner axeln mot golvet m.m. Bäst för min del var att ha en ballongboll (ser ut som en dåligt pumpad fotboll) under svanskotan och på så vis sträcka ut korsryggen, där jag har så ont. ”Det onda i korsryggen är spänningar”, säger hon, ” och styrketräning hjälper inte”. Det vet jag för det har jag redan provat. Axlar mot öronen och spänningar i nacken är obearbetade känslor. Det tänkte jag mycket på under resten av passet.
På meditationspasset efteråt kom tårarna och det bara rann och rann. Varför vet jag inte – men det behövdes väl. Fötterna somnade inte!!
Middag!!

Sov en stund innan det var dags för nytt avspänningspass med efterföljande meditation. Denna gången provade vi ”gående meditation”. Det var mycket svårare, men gick väl ändå OK.
Kvällsmat och sedan var det kvällssamtal om hur man upplevt dagen. Det var trög start – alla glodde i golvet. Tystnade, men inte pinsam tystnad. Konstigt! 20 personer i ett rum och ingen pinsam tystnad. Det har jag nog aldrig upplevt förut.
Meditation igen och sedan kvällste. Satt och pratade med två intressanta människor med självdistans och humor.
Godnatt 22.30

Dag 3
Uppstigning och meditation lika tidigt som igår. Det gick ganska bra. Idag satt vi längre än förut, men det kändes inte så. Frukost och föredrag vid 10-tiden. Det var lika trist som igår och i morgon får de klara sig utan mig.
Avspänningen gick bra, men var sådär och meditationen var inte så bra som igår. Tårar igen! Sedan pannbiff med lök. Sådär! Prat med H. och hon spelade medhavda skivor för mig i brasrummet. Vi kände oss lite busiga och fnittrade mycket. H. är en härlig kvinna, som har lätt till både tårar och skratt, med rå humor och mycket, mycket i bagaget. Men vi dockade med en gång. Henne kommer jag att sakna och också J., en kvinna från Iran, vars namn betyder ”glöd”. En härlig men bräcklig kvinna. Underbara människor!!
Meditationen varade idag 27 minuter och mina fötter somnade. Det var för länge för en nybörjade som jag.
Från fönstret i mitt rum såg jag en spillkråka. Han satt i björken helt nära mitt fönster.

Kvällssamtalet gick lika trögt som vanligt. Det är bara tre människor som pratar, H., jag och en man. Ynkligt, resten glor i golvet.
Till kvällsteet fick vi chokladkaka och kex. I morgon är det hemfärd och det blir lagom.

Dag 4.
Otroligt svårt att stiga upp trots en god natt. Men jag var inte sist till meditationen ändå. Jag vet inte hur lång meditationen var, men det kändes kort. Tankar kom och gick och jag hann till och med formulera ett tacktal för de här dagarna till ledarna. (Det hölls dock aldrig, eftersom tillfälle inte gavs.)Något föredrag går jag inte på idag. Ska duscha och packa istället.
Frukosten idag var TYST enligt överenskommelse och det var högst onaturligt för mig. Att sitta vid ett bord med andra människor och inte få prata med dem. Jag var nog inte ensam om att tycka så. De flesta åt och gick sedan. För min del var frukosten dötrist. Jag åt snabbt och tog en kaffemugg med mig in på rummet. Nu ska jag sova en stund och sedan packa.
Middag och sedan dela taxi till stationen och hemfärd.

Intressanta dagar, som jag kan rekommendera till alla som behöver lugn och ro i en mysig miljö.
http://www.berget.se/