Inför besöket hos veterinären i morgon har Shiva fått den här väskan att åka i.

Nyaste sovplatsen - min pelargonhylla med utsikt mot parken!!

KATTUNGESLICK

Att det bara finns nåt så mysigt som kattungeslickar på näsan.

Så här gick det till när Shiva och jag möttes.
Ja,det hela började nog med att jag länge velat ha en katt. Jag satt en kväll och tittade på Blocket och fann de sötaste kattungar som var till salu. Men den här var lite speciell. Tjejen som hade den, hade själv köpt den för några veckor sedan, men hennes gamla katt accepterade inte kattungen och hon var tvungen att göra sig av med den. Jag skrev och frågade lite om den och sedan ringde jag och pratade med henne om den. Jodå, vi kunde hämta den nästa dag.
Den bodde hemma hos hennes föäldrar nu och A. och jag åkte och hämtade henne. Tjejen sa att hon hade hört direkt att jag var den rätta kattmamman. Många hade ringt men hon gick på magkänsla och ville vänta på den som kändes rätt. Smickrande tyckte jag. Hon ville ha 100:- för den och då skickade hon med mat också. Hon sysslade mycket med att skicka pengar till förmån för fattiga barn ute i världen och hade precis som jag fadderbarn. Hon fick 200:- av mig trots hennes protester - , men jag sa att hon kunde skicka den till någon organisation. Det skulle hon göra med alla pengarna och jag lovade skicka mail och berätta hur det går.

Väl hemma visade jag Shiva matskålarna och toan och sedan satte hon igång sin utforskning av sitt nya revir. Jag tog några bilder och skickade till tjejen. Hon blev sååå glad och skrev tillbaka och tackade extra för pengarna, som skulle räcka till ris ett helt år till en familj i Kina eller Indien. Hon var lite tårögd när vi gick, men kände ändå att vi var rätta familjen för Shiva.

Där har ni historien. Hon ska mest vara innekatt, men vi har ju både balkong och till kolonin kan hon följa med när hon lärt sig gå i sele. Men allra först måste vi gå till veterinären och vaccinera och sedan försäkra det lilla livet.

Shiva

Här ska ni få träffa vår nya familjemedlem. Hon heter Shiva och är 3½ månad. Visst är hon gullig??

Släktträff

Här sitter jag just nu - i OS-staden Lillehammer och njuter av sommarsolen. Det gröna fjället ligger mitt emot altanen där jag befinner mig och sjön Mjösa ligger spegelblank och blå.

Från Göteborg körde vi till Lillehammer och svägerskan min. På vägen till Norge hittade vi en mack, som sålde bensin för 9,99/l. Gissa om vi tankade fullt.

I Lillehammer övernattade vi och det var himla mysigt. Det är inte sååå ofta vi ses och då är det dubbelt trevligt när det händer. Dagen efter körde vi - svägerska K., K:s sambo, Mannen G., yngste sonen A. och jag till Trondheim. En nätt liten resa på 30 mil, men som tar betydligt längre tid än 30 mil i Sverige. Norska vägar är i kringelkrokar och har ofta hastighetsbegränsning på 60 eller 80. Vi åkte i Gudbrandsdalen och där är det bedövande vackert. Uppe på Dovrefjället gick vägen sedan och där stannade vi för att fika, men det var så kallt att vi huttrade. Fjällvinden isade och det var inte kul att sitta bakom en buske och pinka i den vinden. Det sprang får och betade överallt på fjället och rätt som det var skuttade de ut på vägen. Väl på vägen gick de så långsamt, så långsamt, som om de skulle retas med alla bilisterna.
Efter ca 5 timmars färd var vi i Norges andra stad Trondheim och där blåste det också och regnade lite.
Det var bestämt att vi skulle sammanstråla här på lyxhotellet, där K. fixat rum till oss- hon är hotellchef - med svägerskor E. med man L. från Hudiksvall och M. från Ludvigsburg, Tyskland.

Anledningen var att K-J, gift med svägerska Ka. fyllde 60 år och att vi alla skulle dit på fest. Ka. och K-J har lantbruk på Otteröya, en ö 1 mil utanför Namsos och nu skulle vi äntligen alla ses på Otteröya för första gången på 20 år. Vi har träffats annars, men inte alla syskonen med respektive tillsammans. Det skulle bli extra roligt eftersom att Ka. inte visste om att jag, G och A skulle komma från Göteborg. Det skulle bli en överraskning.

forts. följer

Meditationskurs

Hej igen!
Nu är jag tillbaka! Jag tog en liten paus från allt bloggande – det kändes som välbehövligt och kolonin har också tagit min tid i anspråk. Men nu ska ni få höra om min séjour i Rättvik.

Dag 1.
Resdag. Reste i 6½ timme med 2 byten från Göteborg till Rättvik. Det var varmt, men jag kunde gå från det ena tåget till det andra och slapp väntetider. Jag är mycket spänd på hur det ska bli, vilka människor som ska vara där, hur det ska vara att meditera o.s.v. Väl framme regnar det och jag delar taxi med 5 andra kvinnor som jag förstår också ska till Berget. Vi blir varmt välkomnade av Inger, som är en av ”husfolket”. Hon ger oss våra rum och jag blir positivt överraskad. Rummet är ljust, fräscht och har ett ljust möblemang. Det finns dock ingen TV eller radio, men ett fräscht badrum och skön säng. En fransk balkong vetter ut mot björkskogen där en hel sångkör av fåglar hörs.
Jag packar upp och kl. 20 är det kvällste med lite information och det visar sig att vi är 20 personer, som ska delta. Det är mest kvinnor, men också några par och 2 ensamma män.
Efter teet provar vi att meditera för första gången. Vi går in i meditationssalen, som ligger i ett annat hus och skorna sätter vi utanför.
Det är en stor sal med bjälkar i taket. Det ligger tunna mattor i en fyrkant och på varje matta finns en rund liten kudde (som en tunna) och små pallar. Alla får välja ”sin” plats och den ska vi ha i fortsättningen. Vi får instruktioner och vi mediterar en kort stund – mina fötter domnar bort och jag måste röra på dem. Det känns dumt när alla andra sitter stilla och tysta. Våra instruktörer är föreståndaren på Berget, Per Mases och en sjukgymnast, som specialiserat sig på psykomotorik.

Dag 2
Sover som en avsvimmad. Men det är tungt att vakna av väckarklockan . Meditation kl. 7.45 före frukost, men den här gången somnade inte fötterna – det stack lite bara och vi mediterade ung 15 minuter. Ganska härligt, men svårt att låta tankarna bara passera utan att få dem att stanna kvar. Tankarna ska flyta förbi som molnen på himlen. Jag kan rekommendera lätt, lös, klädsel som man sitter bekvämt i. Några i gruppen gråter och jag förstår att det är många spänningar och tankar som flyter upp till ytan.
Efter meditationen är det morgonbön i kapellet, men det går jag inte på, fast de flesta deltar i gudstjänsterna märker jag.
Frukosten är finemang och det finns allt möjligt att välja på. Det bakas eget bröd och det serveras olika grötsorter varje dag. Det bästa är morgonkaffet!!

Efter frukost är det föredrag och det var ganska trist. Per ler hela tiden och påminner mig mycket om Maharishi Mahesh. Ni vet den indiske gurun, som the Beatles besökte på 70-talet.
Jag tycker att rösten är irriterande och mesig och jag kan inte ta till mig det han säger. Jag blir alltid misstänksam mot folk, som ler när de talar. Som om det de säger inte har tillräcklig substans utan de måste vädja till en med leenden. Känner mig som en elev på grundskolan som bara blir tjurig och motsträvig. Jag lyssnar bara med ett halvt öra, eftersom mycket han pratar om är sådant jag redan känner till.

Vi hade ett härligt avspänningspass i övningshallen i liggande ställning. Alla låg på madrasser med filtar på. 20 personer ligger i en ring, som barn på dagis. Sjukgymnasten talar med lugn och låg röst och instruerar oss att känna vilka muskler vi använder när vi lyfter armen, trycker ner axeln mot golvet m.m. Bäst för min del var att ha en ballongboll (ser ut som en dåligt pumpad fotboll) under svanskotan och på så vis sträcka ut korsryggen, där jag har så ont. ”Det onda i korsryggen är spänningar”, säger hon, ” och styrketräning hjälper inte”. Det vet jag för det har jag redan provat. Axlar mot öronen och spänningar i nacken är obearbetade känslor. Det tänkte jag mycket på under resten av passet.
På meditationspasset efteråt kom tårarna och det bara rann och rann. Varför vet jag inte – men det behövdes väl. Fötterna somnade inte!!
Middag!!

Sov en stund innan det var dags för nytt avspänningspass med efterföljande meditation. Denna gången provade vi ”gående meditation”. Det var mycket svårare, men gick väl ändå OK.
Kvällsmat och sedan var det kvällssamtal om hur man upplevt dagen. Det var trög start – alla glodde i golvet. Tystnade, men inte pinsam tystnad. Konstigt! 20 personer i ett rum och ingen pinsam tystnad. Det har jag nog aldrig upplevt förut.
Meditation igen och sedan kvällste. Satt och pratade med två intressanta människor med självdistans och humor.
Godnatt 22.30

Dag 3
Uppstigning och meditation lika tidigt som igår. Det gick ganska bra. Idag satt vi längre än förut, men det kändes inte så. Frukost och föredrag vid 10-tiden. Det var lika trist som igår och i morgon får de klara sig utan mig.
Avspänningen gick bra, men var sådär och meditationen var inte så bra som igår. Tårar igen! Sedan pannbiff med lök. Sådär! Prat med H. och hon spelade medhavda skivor för mig i brasrummet. Vi kände oss lite busiga och fnittrade mycket. H. är en härlig kvinna, som har lätt till både tårar och skratt, med rå humor och mycket, mycket i bagaget. Men vi dockade med en gång. Henne kommer jag att sakna och också J., en kvinna från Iran, vars namn betyder ”glöd”. En härlig men bräcklig kvinna. Underbara människor!!
Meditationen varade idag 27 minuter och mina fötter somnade. Det var för länge för en nybörjade som jag.
Från fönstret i mitt rum såg jag en spillkråka. Han satt i björken helt nära mitt fönster.

Kvällssamtalet gick lika trögt som vanligt. Det är bara tre människor som pratar, H., jag och en man. Ynkligt, resten glor i golvet.
Till kvällsteet fick vi chokladkaka och kex. I morgon är det hemfärd och det blir lagom.

Dag 4.
Otroligt svårt att stiga upp trots en god natt. Men jag var inte sist till meditationen ändå. Jag vet inte hur lång meditationen var, men det kändes kort. Tankar kom och gick och jag hann till och med formulera ett tacktal för de här dagarna till ledarna. (Det hölls dock aldrig, eftersom tillfälle inte gavs.)Något föredrag går jag inte på idag. Ska duscha och packa istället.
Frukosten idag var TYST enligt överenskommelse och det var högst onaturligt för mig. Att sitta vid ett bord med andra människor och inte få prata med dem. Jag var nog inte ensam om att tycka så. De flesta åt och gick sedan. För min del var frukosten dötrist. Jag åt snabbt och tog en kaffemugg med mig in på rummet. Nu ska jag sova en stund och sedan packa.
Middag och sedan dela taxi till stationen och hemfärd.

Intressanta dagar, som jag kan rekommendera till alla som behöver lugn och ro i en mysig miljö.
http://www.berget.se/

Rättvik - here I come!

I morgon åker jag iväg på min kurs i "Meditation, vila och avspänning" i Rättvik. Det ska bli mycket intressant att få vara med om det. Det är något jag aldrig gjort förut.

Berättar mer när jag kommer hem.

Kronor

Idag ska tandläkaren göra ett nytt försök att få fast min krona. Hon har reserverat en hel timme. Whaaaa!!!
Jag vill helst åka till "Hvilan" och gräva. Kanske jag orkar senare om det inte gör för ont när bedövningen släpper. Mitt forsytiaträd blommar som aldrig förr. Vad skulle jag göra utan kolonin??

Åter till brottsplatsen

Igår var det lite vårgrävning i kolonin och då fick lilla Tessla - kolonikatten om ni minns - följa med till sina gamla jaktmarker. Har ni sett en vackrare katt ibland mina gulsippor?? Hon är riktigt photogènique.

Sommarvärme - 20 grader

Idag exploderade Göteborg. Alla uteserveringar var "knökfuIla" med sollapande göteborgare i sommarkläder. Jag cyklade ner till stan och café Kosmos och träffade min vän och f.d kollega på stan och vi fikade på en uteservering i solskenet i nästan tre timmar. Vi har inte träffats på flera månader, men hon är en sån, som man kan träffa sällan och ändå känns det som om det vore igår. Hon hade varit i Frankrike i somras och hade köpt lavendelpåse till mig och badsalt med kaprifoldoft i Grasse, som är känt för sin parfymtillverkning. Så nu blir det kaprifolbad och lavendeldoftande underbyxor.
Sedan var jag på biblioteket och betalade 33:- i böter och lånade nya trädgårdsböcker. Mest blädderböcker med vackra bilder.
I morgon är det tandläkarbesök - huuu

Idag var jag på Lisebergs Trädgårdsdagar för andra dagen och nu fick jag åter lite växter med mig hem. Fast att det blåste kallt och regnade så var det ändå en hel del folk där. Men alla i montrarna frös och stod och huttrade som kråkor. Vi tog lotter, men vann inget och köpte desto mer. Det lönar sig. Det jag köpt är backsippor, blåsippor, och 2 sorters primulor, pelargon, eucalyptus och 4 sorters tomater, en ny sekatör med utväxling + en skånsk flagga.

Det finns också en massa vackra utsmyckningar och otroliga floristverk. Här bredvid ser ni den vackra grönsakspelaren.

I kolonin finns det nu både vitsippor och gulsippor. Och om det inte är hällregn i morgon så ska resten av inköpen ner i jorden.

Maken är bättre men kan fortfarande inte gå på foten ordentligt och själv har jag blivit arbetslös. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv så det är en helt ny erfarenhet. Arbetsgivaren och jag gjorde en överenskommelse att avsluta anställningen mot ett avgångsvederlag. Jag är nöjd för det kan vara början till något nytt och nu får Arbetsförmedlingen visa vad de går för vad det gäller arbetsträning, yrkesrådgivning och vad de nu kan ställa upp med. Jag är fortfarande sjukskriven så när detta kan bli aktuellt vet jag ännu inte.

Vad jag vet är att jag ska åka på kurs i "meditation, vila och avspänning" i mitten av maj och det ska bli mycket spännande - fyra dagars tystnad och vila. Det kommer att bli häftigt!!

Ont krut...

Faran över och maken är mycket bättre. 6 dagar på sjukhuset gjorde susen och nu är han hemma igen. Men han kan fortfarande inte stödja på foten och hoppar omkring på kryckor. Inte så kul, fast jag tycker det är kul att han är hemma igen. Tack för alla vänliga kommentarer från er. Det värmde och det kommer ju fler "påskar".
I helgen lämnade jag honom och for iväg till kolonin. Oj, där finns det att göra. Jag började med att klippa ur och ner vinbärsbuskarna och såg också att blåbären och krusbären överlevt vintern, men inte den lilla björnbärsplantan, som jag satte i somras.
Idag räfsade jag en massa löv och torrt gräs och klippte ner de vissna perennerna. Sedan fick jag fart på eldandet och det luktade sååå gott.
En rolig upptäckt var att vitsipporna slagit ut i skogspartiet på väg till koloniområdet OCH att jag har egna vitsippor i rabatten. Det är lycka.
Och alla i skrivarcirkeln: Jag skriver ikväll om : "Det kom ett brev/mail"

99 frågor

1. Vad är klockan: 23.44
2. Vilket namn står på ditt födelsebevis: Ann Margareta och ett efternamn
3. Smeknamn: har inget vad jag vet, AnnaPanna ibland, Mamman och Mor B av sonens kompis
4. Vad heter dina föräldrar: S & M-E
5. Antal ljus på din senaste tårta: inga
6. Husdjur: Inga, men vill gärna ha en katt
7. Hårfärg: gråvitt, med svarta slingor.
8. Favoritfärg: blå
9. Piericing: 3 öronhål, två i vänster öra och ett i höger
10. Tatuering(ar): Ja, en blå fjäril i dekolletaget
11. Födelseort: Malmö
12. Bostadsort: Göteborg.
13. Nuvarande bostad: Lägenhet
14. Har du varit kär: jaaaaa
15. Har du varit i några andra världsdelar: nej
16. Har du varit med om en bilkrasch: nej
17. 2 eller 4 dörrar (på bilen): femdörrars , vi har idrottare i familjen
18. Kaffe eller glass: kaffe och glass
19. Snuttefilt eller kramdjur: Rex Tuttinutt, min egen nalle och Mirra, min katt, som jag fick av pappa när jag var 5
20. Antal syskon: en adoptivsyster
21. Färg på strumporna: de jag har på mig är grå med lila änglar
22. Lyckotal: vet inte
23. Favoritfilm: För många
24. Favoritcitat ur en film: "Play it again, Sam"
25. Bästa semestern: Sommar i Piteå
26. Favoritmat: Rotmos och fläskkorv
27. Bästa veckodagen: fredag
28. Senaste låt du lyssnat på: Whole lotta shakin' going on
29. Tandkräm: Aquafresh
30. Favorit TV-program: Gröna Rum
31. Favoritrestaurang: grekiskt
32. Favoritblommor: påskliljor
33. Tycker inte om: bråk och hat, maktfullkomlighet, kontrollfreak, översitteri
34. Sport att titta på: fotboll och hastighetsåkning på skridsko
35. Ögonfärg: blå
35. Senaste sjukhusvistelse: januari 1999
37. Favoritdricka: vatten och rött vin
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: vita
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: ingen
40. Vem/var är du om 10 år: jag är mig själv och hos mig själv
41. Vem fick du senast e-mail från: en tjej som heter Carolyn
42. Har du någonsin blivit dömd för något brott: nej
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: En handelsträdgård
44. Vad gör du när du är uttråkad: läser
45. Fras/ord du använder (för) ofta: "Fasen osse" och Nej!
46. Födelsedag: 2/3
47. Vad retar du dig på: dumhet,hat och ondska, maktfullkomlighet, översitteri, kontrollfreak
48. Det bästa du vet: livet och kärlek, att vara älskad, min koloni
49. Läggdags: ja, det är det
50. Stjärntecken: Fisk
51. Värdefullaste ägodel: livet
52. Vad är klockan: 23.57
53. Vad har du för kläder på dig just nu: Svarta jeans och svart top
54. Favoritland: Sverige, Danmark och England
55. Favoritfilmmusik: As time goes by
56. Skostorlek: 40
57. Fobi: Berg- och dalbana
58. Favoritpålägg: ost
59. Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: Cancerfonden
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: mitt namn, du är bra som du är, jag älskar dig
61. Bästa bok du läst: Vilhelm Mobergs Utvandrarepos
62. Vad är du beroende av: livet, kärlek, omtanke, vänskap
63. Favoritdjur: elefant
64. Gillar du snö: ja
65. Favoritglass: Lejonet och Björnens hallonsorbet
66. Vad la du dina sista pengar på: Skor till min 14-åring
67. Är du långsint: ibland,
68. Favoritgrupp/artist: The Beatles,Metallica
69. Vilken är din bästa egenskap: snäll, rar, omtänksam, vänlig, empatisk,
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: hitta mitt rätta jag och trivas med det
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20 000 kr: nej,
72. Vad gör du i sommar: njuter av min koloni
73. Mest intressanta stad du varit i: det är många det
74. Vilket djur skulle du identifiera dig själv med: vet inte riktigt
75. Vad fascinerar dig mest hos andra människor: deras historia
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Maken
77. Favoritgodis: chokladpraliner
78. Spelar du nåt instrument: gitarr, ukulele, piano
79. Snyggaste kändisen: George Clooney, den enda jag kommer på just nu
80: Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Min mamma - för jag saknar henne så
81. Vilken film såg du på bio senast: Syriana
82. Senaste köpta skiva: Big Bang med Rolling Stones
83. Roligaste konserten: Metallica i Köpenhamn 2005
l84. Bästa känslan: att vara älskad och behövd
85. Samlar du på något: Ja, pelargoner och bringare
86. I sånt fall, vad: se ovan
87. Är du feminist: Är inte alla det?
88. Favortiminne: Mina tre söners födslar.
89 Favoritskiva: Den vita LP:n med The Beatles
90. Bästa kompis/ar: Min syster Pia, men sedan jag blev sjuk så visade sig några inte vara bästa kompisar
91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: ganska mallig eftersom jag vägrar hänga med huvudet och glo i marken, troligen ganska kaxig
92. Vem stör du dig mest på i detta ögonblick: ingen
93. Favoritlåt: Hotel California
95. Har du en mobiltelefon: ja
96. Vad är det vackraste som finns: livet och kärleken
97. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: till Kina och Japan
98. Är du homo- eller bisexuell: nej
99. Vad är klockan nu när du är klar: 00:12

Konstig påsk

Här hade vi en konstig påsk - helt olik de vi brukar ha. Det hela började med att maken blev dålig med feber och frossa och öm i benet. Stannade hemma från jobbet för första gången i sitt liv och då är han verkligen dålig.
Inte hade vi hunnit handla allt heller, men det var det minsta problemet. Jag har ju tonårssöner som elitidrottar och tränar styrketräning bl.a. och de är bra på att bära hem matkassar.
Jag skulle också pynta lite för det var ju trots allt påsk även om maken var sängliggande och yr så fort han försökte gå upp. MEN på vinden var påskpåsen alldeles försvunnen. Jag letade och letade tills jag blev gråtfärdig, men ingen påse. Då gav jag upp.
Gick och köpte björkris och fjädrar, fast det i påskpåsen finns 2 fulla plastpåsar med fjädrar i alla möjliga färger. I bokhandeln fanns det bara orange fjädrar kvar och det är den färg jag ogillar mest näst efter brunt. Men det fick bli orange - det var ett slags tecken på den konstiga påsken.

På Långfredag fick maken 40,3 i feber och ena underbenet svullnade upp och sprängvärkte. Vi tog oss till Axessakuten och där fick han penillin och besked om att om det inte vände inom 36 timmar så fick han ha antibiotika rakt in i blodet. Hem igen och ner i sängen med maken.
Ingen äggjakt med påskägg blev det heller. visserligen är pojkarna ganska stora, men äggjakt har vi alltid haft, men vad gör man när påskäggen ligger i den försvunna påskpåsen och alla ägg i närliggande affärer bara är slut? Jo, man häller allt påskgodis i en jätteskål och sedan gäller djungelns lag. Maken knaprade på sina piller och vi åt ägg och sill m.m.

I morse var svullnaden nere i foten och den var blåröd och när han försökte stå på den gjorde det så ont att han måste gå tillbaka till sängen. Jag vaknade av konstiga ljud, som lät ungefär:
pödd - pödd - pödd - rrrrrrrrrrrrrrrrr - dunk - rrrrrrrrrrrrrr - rrrrrrrrrrrrrrrrr. Jag fick ju gå upp och se vad som hände. Jo, det var maken som hoppade på ett ben fram till skrivbordsstolen och sedan rullade ut i köket för att äta lite fil. Efter 5 minuter var han svimfärdig och det såg inte bra ut alls.
För att göra en lång historia kort, så körde vi till akuten på sjukhuset och de tog in honom omedelbart. Han måste få penicillin intravenöst så att infektionen ger med sig. Han hade fått rosfeber och obehandlad sådan kan leda till blodförgiftning. Hu!!
När jag väl kom hem från sjukhuset var det inte läge för påskmat utan sönerna gick och hämtade pizza och sedan somnade jag och såg varken hockey eller "Six feet under", som är mitt favoritprogram. Jag var så trött efter all anspänning, men nu är han i säkra händer och får stanna där några dagar.

GLAD PÅSK!

En go' och Glad Påsk önskar jag er alla läsare!!

Skrivarcirkeln: Rum med utsikt

Tänk – jag kan se hela livet från mitt fönster! Hur många kan det? Parken utanför mitt fönster är stället där allt händer. Här har jag suttit bakom min trådgardin och sett det mesta. Trådgardinen är vit precis som mitt hår och det gör att jag kan se allt, men ingen ser mig.
Jaha, där kommer den unga tjejen med de två stora hundarna. Det är nån ras som liknar whippet, fast de är mycket större. Vinthund?? Men de vill ju inte bara gå en liten sväng på gräsmattan, hörrudu, de vill ju ut och springa fritt, och känna vinden vina kring de flaxande öronen. Nähä, det blev ingen lång runda idag heller. Jaja, en liten hund kanske man skulle ha. Det hade ändå varit lite sällskap, fast det är ju ett sjå att ha husdjur. Mat och veterinär och ut i tid och otid. Nej, det får nog vara. Jaså, de ridande poliserna är ute i dag igen. De behöver väl ut och rastas hästar också. De är stiliga polishästar, men stora. Jag har alltid varit lite rädd för hästar ända sedan jag som liten blev biten av en ponny. Dessutom blev jag trampad av en polishäst en gång under karnevalen i Lund när jag var student. Vi råkade komma lite för långt ut i gatan när karnevalståget skulle gå och polishästarna hade fullt upp med att hålla de glada och uppsluppna studenterna på plats innanför avspärrningarna.
Annars är det inte så många ute i parken nu på förmiddagen. De är väl på sina arbeten och …ja, sopbilen, ja. Gud, vad de är hänsynslösa! Kör över gräsmattan, men det är klart när folk ställer sina bilar i deras väg – vad ska de göra? Käcka grabbar de där ”sopgubbarna” och alltid hjälpsamma på den tiden vi hade huset. Det var aldrig några sura miner när jag hade för mycket sopor nån gång, men det är klart, det hjälpte nog lite att jag bjöd in dem på kaffe och bullar. ”Håll dig alltid väl med vaktmästare, sopgubbar och andra”, sa alltid min mamma, ”det har man alltid nytta av”. Och precis så är det. Ta bara den unge killen här i servicehuset. Jag hinner bara andas lite om att kranen droppar, så är han här som ett skott och fixar det och så kan vi dricka lite kaffe sedan. Han har hår som ser ut som hängande wienerkorvar och stora, stora byxor. Jag är säker på att han kan slå ihop knäna utan att han får tyg emellan. Dessutom brukar han ha små proppar i öronen och liksom studsa fram när han går. Men propparna är inga hörselskydd, som jag trodde först. Nädå! Jag fick prova hans öronproppar en gång och det kom musik, som jag aldrig hört maken till. Mycket taktfast och en mansröst som mumlade nåt ohörbart i takt. Påminde om marschmusik faktiskt om man bortser från mumlet. ”Räpp” hette det sa han, men jag tycker nog bättre om Christer Sjögren i Vikingarna. Han hade stora hål i sina jeans också. ”Jag kan laga dem åt dig. Jag har haft eget skrädderi i många år” sa jag, men han sa att det skulle vara så. Det var modernt. Jaja, det är mycket man inte förstår med modet numera. Men trevlig är han och har skinande vita tänder. Kanske ser de så ut bara för att han är så mörk i hyn. Jaha, så var det dags igen. Fyllona på bänken har festat klart för idag. Där borta kommer polisbilen. Ja, de tar sina rundor med jämna mellanrum. De var väl poliserna till häst som larmat. Gubbarna på bänken vid sandlådan är rätt så oförargliga och slänger till och med sina tombuteljer i papperskorgen, men det är klart ibland blir det bråk och då kan det verka störande på somliga. Mig har de aldrig stört utan de brukar hälsa artigt ”God dag, lilla frun” och då brukar jag hälsa tillbaka och ibland ger jag Johansson en tia. Han var arbetskamrat med min äldste son och hade otur i livet. Numera lever han på sin sjukpension och har det nog inte så roligt alla gånger. Jag tycker att jag lika bra kan missionera lite på hemmaplan, som att skicka pengar till organisationer, där man ändå inte vet om det kommer fram eller försvinner i administrationskostnader. Nu tar de Johansson och leder in honom i bilen. Det ser ut som det blöder i pannan. Han har väl drullat omkull och slagit sig igen. Håhå jaja! Alla gubbarna drar sig bort mot torget och det är bra för då kan småbarnen leka i fred och mammorna kan fortsätta småprata med varann där de sitter på kanten. Tur att solen skiner så att fler vågar sig ut. Annars fanns det inte så mycket att se på för min del. Titta där, där kommer det unga paret, som bor i huset mitt emot, och breder ut den röda filten på gräset. Röd, som kärleken, och de är så söta de två. Pussas hela tiden och ligger så nära, så nära, precis som Bengt och jag gjorde som unga. Det var en härl…oj, är klockan så mycket! Nu ringer det på dörren och det måste vara lunchen som kommer. Jag blir uppassad som en drottning. Aldrig trodde jag att jag skulle få det så bra i livet! Lunch på beställning, fin lägenhet, duktiga barn, rediga barnbarn och TV med Christer Sjögren. Vad mer kan man önska sig? Inget mer, när man har ett rum med så fin utsikt.

Nu skickar jag vidare till Josephine med ämnet: "Jag - en livsnjutare"

Punktering

Idag fick jag brev från min rektor. Där stod det att jag var varslad om uppsägning "på grund av personliga skäl".
Jag fick genast magdarr och luften gick bara ur mig.
Mental punktering??

Lurad?

Idag är det 1 april och jag har inte lurat någon och inte heller blivit lurad själv. I Göteborgs-Posten stod det att Systembolaget mitt i centrum skulle sälja alla varor till tyska priser bara idag. Detta för att folk skulle köpa mer i Sverige istället för att importera själv. Jag undrar hur många som gick på det och köade i morse i Nordstan.
Själv känner jag mig ändå lite lurad efter mötet med arbetsgivaren i veckan.. Mötet var hos min läkare, FK var där (vad skulle jag göra utan denna underbara kvinna) .
Det var ett uppslitande möte med 3 människor från arbetsgivaren - kommunen.Jag fick veta att de inte kommer att hitta någon omplacering åt mig eftersom det bara finns lediga tjänster inom vård, skola, omsorg och enstaka andra "akademiska" jobb, som dyker upp då coh då. De kommer heller inte att finna någon plats för mig att arbetsträna på när det nu kan bli aktuellt, eftersom man inte kan arbetsträna i XXX kommun annat än på lediga tjänster. Det låter väl inte klokt?
Min läkare och FK hade en lång och ganska giftig diskussion med de tre och jag blev helt bortglömd. Till slut fick jag nog och krävde storgråtande att de skulle sluta. Mötet var inte så konstruktivt mer än att jag fick besked om att XXX kommun inte kan göra mer för mig nu. Snacka om att känna sig lurad. I alla år har jag tagit hand om alla och nu när jag själv behöver det så finns det inget.

Hur som helst kommer jag att bli uppsagd och sedan får Arbetsförmedlingen och FK ta hand om mig. Ev. går det att förhandla med arbetsgivaren så att de betalar t.ex. terapi och det skulle ju vara jättebra. Men för övrigt känns det som om de bara vill bli av med mig.

Suck, när och hur ska detta sluta??

Idag gick jag förbi lilla skrädderiet, som jag skrev om förut och som var till salu. Det är fortfarande till salu!

Solen sken i morse från en molnfri himmel och det var 8+, men nu är det mulet och ett stillla regna faller ner över de sista smutsiga snöhögarna i parken. Jag har monterat ihop mitt lilla växthus och riggat lamporna, så nu ska mina små pelargonsticklingar och frösådderna få det mysigt och ljust så det växer fint.
Duvorna är här och kollar läget med jämna mellanrum. De har fått för sig att min balkong skulle vara ett bra ställe att bygga bo på. Vi är INTE överens om det.
Jag har varit hos frissan och gjort mig vårsnygg också. Svarta slingor i allt mitt gråvita och det blev verkligen ett lyft!!
Nu kan våren komma vilken dag som helst.

Skräckdag??

I morgon blir det en jobbig dag; först "skrynklaren" och sedan tandläkaren . Jag har bitit sönder en tand - aj aj aj

"Hairy balls"

Trädgårdsmässan var sååå häftig. Jag kunde aldrig föreställt mig att den skulle vara så stor, så många utställare och så mycket att titta på. Det var fantastiskt roligt och det blev ju en del köpt också.

Fyra pelargonsticklingar fick åka med hem ( Occold lagoon, Occold Volcano, Dolce Vita och Nirs Anna) liksom tre clematissticklingar( Gullklematis) , ett "Gardeners belt" att ha spade, sekatör m.m. i ute i trädgården, en piratflagga till kolonin - undrar vad grannen ska säga om det?? - och en "Nisse". Nisse är ett litet odefinierat djur som sitter på en pinne och har en vindsnurra som krage, + 7-8 fröpåsar.

Men någon vindflöjel blev det inte. Kanske får jag göra en själv.

Bilden visar hur några frön jag köpte ska se ut som stora. Ynkliga blommor, men läckra fröställningar. Man förstår att de har fått namnet "hairy balls" :))

Bloggkarta

Nu har jag också anmält min blogg till bloggkartan.se. Johan som sköter nyligen och en massa andra sidor har startat den här sidan och det är kul att se hur många som finns i Göteborg och på andra ställen i Sverige. Bra jobbat, Johan!!

Göteborg-Stockholm-Göteborg

I morgon 6.57 går tåget iväg med systern och mig till Trädgårdsmässan i Älvsjö. Som pelargonsamlare och koloniägare så längtar jag efter våren och jorden och kanske kan jag få både växter, inspiration och lite sticklingar med mig hem. Men det jag mest ska spana efter är en vindflöjel. Varför är alla så trista?? Tuppar och hästar i smide eller vedhuggarparet. De enda roliga jag sett någon gång var på Rhösska museets trädgårdsutställning i somras. Men jag minns ju inte vem som gjort dem. Det var en slags fåglar i träpinnar, borst och fjädrar allt i klatschiga färger.
Kanske kan jag hitta nåt som kan passa min lilla lavendelblå kolonistuga.
Rapport följer. På söndag är vi hemma igen.

Kolonivår??

Nu har kolonisäsongen börjat lite smått. Igår var det årsmöte i odlarföreningen och det känns som om våren hade börjat lite i alla fall. Hela styrelsen blev omvald och så jag undrade varför det bara var män i styrelsen så blev jag förstås snabbt invald som suppleant. Typiskt! Men kanske kan jag få fart på gubbarna. Det skulle inte vara en dag för tidigt.
Jag längtar till kolonin - utan att det ligger snö överallt.

Bloggstafetten: Därför är jag bussguide i Italien.

Man borde inte behöva förklara varför man är bussguide i Italien. Men för dem som inte förstår ska jag försöka ändå.
Allt en kvinna behöver finns i Italien - vackra kläder, vänliga människor, god mat och dryck och romantiska män och mitt jobb är att delge mina resenärer detta. Jag jobbar på ett reseföretag som heter "Vidga dina vyer" och vi har bussresor till medelhavsländerna, men jag har alltid arbetat i Italien och då på våra bussresor reserverade för kvinnor. Nu är det ju så att kvinnor har olika intressen och därför har vi ett rikt utbud för att kunna möta våra kunders önskemål.
Oftast är resorna över en långhelg eller en respektive två veckor. Vanligast är resorna på en vecka. Då ingår både kultur och strandliv.
Ett vanligt program kan se ut så här:
Resan ner till Italien är en ren transportsträcka och när vi väl är framme finns det olika alternativ att välja mellan:
Bl.a. singelveckan - operaveckan - strandveckan

De som väljer singelveckan är oftast singlar själva, men kan också vara kvinnor som tröttnat på vardagslivet och vill ha lite "krydda i tillvaron". Hur som helst så får varje kvinna en egen guide (manlig sådan), som hjälper dem tillrätta hela veckan och sedan får kvinnan välja vad de vill göra under veckan. Det är inte tal om en egen gigolo utan guiden ska bara se till att resenären mår bra, har roligt och vara sällskaplig. Fast vi lägger oss förstås inte i hur sällskapliga de är. Det är upp till resenären att avgöra. Veckan kan förläggas i Venedig, Rom eller Florens beroende på majoritetens önskan. Bussguiden är då guide på utflykterna till önskade sevärdheter.

Operaveckan är för operaälskarna och denna är alltid i Milano. Här får resenären möjlighet att tillbringa en vecka med en aktiv operasångare som guidar på operan i staden Milano, ger sånglektioner. köper operbiljetter och som sjunger vilka arior, som resenären önskar, var och när de vill. Detta är ett mycket uppskattat alternativ och bussguidens arbete är att fixa allt det praktiska men också att gå med på operan. Detta är INTE en vecka jag uppskattar alls. Mina favoriter heter Metallica och inte Verdi, Puccini och Wagner.

Men det bästa och populäraste av alla alternativ är strandveckan. Då får man sig tilldelad en egen "sandorm". Man får också en reserverad plats på stranden, egen parasoll och egen servitör, som så ofta man vill kommer med kalla drinkar och mat. Vad gör "sandormen" då?
Tja, det bestämmer man ju själv, smörjer in en med sololja, ger komplimanger, småpratar, badar med en, håller en sällskap vid middagen, tar med en på dans, restaurang och följer en hem till hotellet eller vad man nu önskar.

Vad gör vi guider då? Ja, vi alternerar som guider på olika "veckor" och min klara favorit är "strandveckan" eftersom vi som förmån också får en egen "sandorm". Att under en hel vecka bli så uppskattad och underhållen är underbart.
Här har svenska män mycket att lära. Ingen kan ge komplimanger och få en kvinna att känna sig så kvinnlig som en italiensk man, och även om det bara är några futtiga veckor så lever jag på detta resten av året. Det är precis vad en kvinna vill ha; romantik, uppskattning för den hon är och avkoppling i underbar miljö.
Därför är jag bussguide i Italien.

Nu skickar jag stafettpinnen över till IT-horan med ämnet: "Detta gör jag när jag inte kan sova!".

Vårtecken

Jo, faktiskt. Det verkar som om våren är på väg så sakteliga här i Skåne. Idag såg jag vintergäck, som vågat sig upp att beskåda världen och syrenen har små knoppar. Jag vaknade idag av ett ihärdigt droppande från de jättelika istapparna utanför mitt fönster och råkorna bygger bon som tossiga.

Skrivarcirkeln: Starka, svarta känslor

Visst finns det starka, svarta känslor hos alla människor och de kan komma fram vid de mest oväntade tillfällen, men det har inte varit riktigt tillåtet i vår protestantiska kultur.
Att visa känslor anses dock numera fint och rent av nödvändigt, men bara om de är positiva eller orsakade av något positivt – t.ex. glädjetårar eller att man blir rörd. Men att visa svarta känslor är något väldigt tabu. Så vad ska man göra med dessa starka, svarta känslor som vi alla någon gång har? Ska man låta dem få sitt utlopp eller ska man behärska sig och trycka ner dem?

När jag läser orden ”svarta känslor” så kommer jag att tänka på de sju dödssynderna där starka, svarta känslor finns uppräknade: Vrede, avund, lusta, girighet och högmod. Men är dessa känslor verkligen negativa numera eller har de skiftat till starka, beundransvärda känslor?

Om jag börjar med vrede. Det är allmänt accepterat att bli arg och att tala ut överallt – på stan, på restaurang och i sällskap. Själv tycker jag att det är mycket pinsamt när folk skriker åt varandra på fester och på öppen gata. Vissa är ju bra på att vara arga och sedan bli sams igen, men min uppfostran säger att det är något väldigt privat. Det är OK att vara arg, men man visar det inte för vem som helst.

Avundsjuk har jag varit många gånger och sagt det till folk också, men det kan förstås ta sig olika uttryck. Om någon ska resa bort mitt i vintern kan jag säga: ”Åh, vad avundsjuk jag är”, för att få resenären att känna sig lite speciell; och inte mer. Men om man blir avundsjuk så att den äter sig inåt är det en helt annan femma. Om jag blir så pass avundsjuk så att jag till varje pris måste göra samma eller ha samma pryl som någon annan, då är det dags att stanna upp och tänka till.

Lusta är numera inget syndigt utan tvärtom något fint och helt OK att prata om. Det finns t.o.m. TV-program där man få goda råd om hur man på bästa sätt tillfredsställer sin lust. Ordet ”Lusta” får mig att tänka på Georg Stiernhielm och hans dikt ”Herkules” som vid ett vägskäl möter Fru Lusta och Fru Kättja, som försöker få honom att välja den breda vägen, men han låter sig icke frestas utan går den smala vägen. Men nog är det tur att lusta inte längre räknas till de svarta känslorna???

Girighet är väl fortfarande ett negativt ord, men att ha bra lön och tjäna mycket pengar är inte alls något negativt. Att vara en ”selfmade man” eller att komma sig upp anses beundransvärt och duktigt. Att sko sig på andra, att ha lyxbil, stort hus och långa semestrar på exotiska orter är eftersträvansvärt; för att inte tala om alla dessa fallskärmar på miljonbelopp. Är detta negativt? Men när man själv har låg lön för ett trist jobb kommer säkert de svarta känslorna fram.

Att vara högmodig är definitivt något negativt även idag och det hänger säkert ihop med "Jantelagen" också; Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre än vi, etc.
"Högmod går före fall" heter det ju också och går det så då har ju ordningen återställts och skadeglädjen är där. Men då är skadeglädjen tillåten och nästan påbjuden. "Vad var det vi sa?"

Vad ska man nu göra med alla dessa känslor? Det är inte bra att bara trycka ner dem en efter en och inte kännas vid dem. Förr eller senare pyser de ut och vad gör man då? Kan man behärska dem då? Är det rent av önskvärt att göra det? Jag tycker inte det!
Jag har själv varit i den situationen och då allt vällde ut som lava ut en vulkan var det inte roligt – men skönt.

Starka, svarta känslor måste ut – antingen det är accepterat eller inte – det är det bästa för dig och din mentala hälsa! Men om det går utan att skada någon annan.

Nu lämnar jag över till Annaa Mattson med ämnet: En händelse som förändrade mitt liv.

Ett brev betyder så mycket

Idag var det extra roligt när posten kom. Visserligen fanns det några trista fönsterkuvert med räkningar i, men också två kuvert med exotiska frimärken på. Det var brev från mina fadderbarn i Indien och Kap Verde-öarna. Det är lika fantastiskt varje gång jag får brev.
Jag har 2 flickor som fadderbarn:
Maria, snart 14 år och bosatt på Kap Verde. Hon har varit mitt fadderbarn i snart 3 år Hon har 3 syskon och är näst yngst. Hennes föräldrar är rätt så gamla och försörjer sig så gott det går på lite jordbruk och har några getter och höns. Det största problemet är torka .Men för att Maria skall kunna skaffa sig utbildning så bidrar jag med 180:- varje månad + lite extra till jul och födelsedagen.

Leela är bara 5 år gammal och henne fick jag nyligen ( i november -05). Hon bor med sina föräldrar och en lillebror i i provinsen Udaipur i nordvästra Indien. Hennes föräldrar har en gemensam årlig inkomst på 215 dollar = 1670 sek i dagens valutakurs. De vill också att barnen ska få utbildning eftersom de ser det som det enda medlet att ta sig ur fattigdomen. Det är Maria överst och Leela nederst på bilderna.

Jag skriver brev till dem och skickar med små saker: färgpennor, suddgummin, blyertspennor, klistermärken, t-shirts o. likn. och jag är så himla glad att jag verkligen tog mig i kragen och fick tillfälle att hjälpa dessa flickor. Pengarna betyder inte så mycket för mig men har en stor betydelse för dem. De skriver också brev till mig och skickar med små teckningar, julkort de ritat själv och ibland listor över vad de köpt för mina pengar.
Leela kan inte skriva själv med då skriver en projektarbetare i hennes ställe.
Jag har aldrig ångrat att jag tog mig an dessa fadderbarn och de gör mig så glad att jag med så lite ansträngning kan hjälpa 2 barn i världen att få en bättre framtid. (Nu lät jag nästan som en missionär)

Jag har fått fadderbarnen genom en dansk organisation som heter Barnfonden och har projekt över hela världen. Projekten involverar hela familjen och byn och ska vara "hjälp till självhjälp" vad det gäller utbildning, hälsovård och näringsriktig kost. föräldrarna får också stöd till att bli självförsörjande. Barnfonden har ett 90-konto, vilket innebär att de kontrolleras av SFI, så att man vet att pengarna når fram.

Om du också vill ha ett fadderbarn så har du chansen här - ta den!!!

Glada fötter

Så här glada fötter hade jag idag!!

Pudlarna

Pudlarna gick direkt till final!!!
Nej det är ingen hundutställning utan Melodifestivalen, The Poodles - hårdrockarna.
Jag satt i lugn och ro och såg ppå TV när H. ropar:- Sät på 1:an, mamma!!Och där var Pudlarna och rockade fett. Jag ringde faktiskt och röstade på dem, kanske för att Radiohjälpen skulle få lite pengar, men mest för att det var en kul grej. Vi, H. och jag håller tummarna för dem i fortsättningen.

Fick tips av excessa

Your Birthdate: March 2

You're so intuitive, it's like you have a sixth, seventh, and eighth sense.You connect with others freely and easily - and you tend to have many best friends.Warm and caring, it's hard for you to close your heart to anyone.Affection is like air for you - you need to give and receive it to survive. Your strength: Your universal compassion Your weakness: Your unpredictable mood swings Your power color: Mauve Your power symbol: Butterfly Your power month: February

Jag kan bara inte hålla mig utan var tvungen att göra lite vår inne idag. Jag har tagit sticklingar av mina överlevande pelargoner; Kanariepelargonen, Augusta, P.tetragonum, Carmel, Pagoda, Red Witch m.fl. Jag har skolat om lite perenna plantor och det tog hela eftermiddagen. Upptäckte också att jag har förköpt mig på fröer och antagligen måste sälja av lite på Tradera.
Men det är kul med Tradera så det gör inget.
Pelargonen på bilden är Carmel

© Åke Molin.

Födelsedag!!!

Hurra!!
Idag är det min födelsedag!! Trots att jag haft ganska många redan så känns det likadant som när jag fyllde 10.
Lite förväntansfullt dagen före och spännande och kul att bli uppvaktad!!
Äldste sonen kom hem på förmiddagen från föreläsningen med vanilhjärta och chokladnougatkaka fixade fika, tände ljus och presentade mig med fin ljusstake till värmeljus i matt, vitt glas och presentkort i bokhandeln. DÅ blir man glad

Klokt sagt...

"Today is the tomorrow you worried so much about yeasterday, and all is well."

Vantar

Äntligen blev A:s vantar färdiga idag. Svarta med röda tummar; helt enligt önskemål, i bouclégarn som är tjock ibland och tunt ibland, men mysigt att sticka med. Ull flamé heter det och finns i en massa färger.
Precis i rätt tid blev de klara också eftersom det ska bli kallt, blåst och snö i morgon. Brrrrr.
Förr stickade jag jättemycket ocj jag har börjat igen så smått - men jag har inte tålamod att sitta så långa stunder, så vantar var perfekt.

Skrivarcirkeln: En resa alla borde göra

Jag fick det här ämnet från en liten tant.

Det finns många sorters olika resor som man kan göra. Man kan resa för sitt nöjes skull - semesterresor, i jobbet - tjänsteresor eller för någon annans skull - släktresor. Det talas mycket om klassresor också och då tänker jag inte på de som man gör med sin skolklass utan när man gör en social klassresa. Det anses ju lite fint att göra en klassresa, fast bara om den går uppåt förstås.
Nej, den resa jag tycker att alla borde göra är nog den inre resan. Att försöka utröna vem man egentligen är, vad man faktiskt ville göra, hur det blev i livet och varför det blev som det blev.
Jag har själv tvingats att göra en sådan resa de senaste åren och det är inte lätt, men man lär sig mycket om sig själv, sina drömmar och önskningar, varför man är den man är, varför man hamnade där man hamnade i livet

Det är ju ändå så att när man är ung så har man tankar om hur livet ska bli och allt man ska göra eller vill göra. Men det visade sig senare i mitt fall att inget blev som jag hade tänkt. Det blev väl inte sämre men det blev helt annorlunda. Vissa saker gick dock i uppfyllelse: jag fick mer än ett barn – som ensambarn var det något jag drömde om. Jag utbildade mig till lärare och älskade mitt yrke. Jag hittade kärleken och det hoppas vi väl alla på.

Men andra drömmar tog en annan väg; Jag hade gärna haft en dotter att dela mina intressen såsom kläder, mode, sömnad och annat liknande. Nu fick jag istället tre friska, trevliga och mysiga söner – och en är faktiskt väldigt intresserad av kläder. Vi kan diskutera mode och jeansmodeller länge och jag har t.o.m fått sy en kavaj åt honom.

Jag jobbade som lärare på högstadiet i 26 år och sedan sa det stopp och den berömda väggen stod där ogenomtränglig och svart. Varför blev det så och hur gick det till? Varför märkte jag inget utan lät det gå så långt?

Svaren har jag inte hittat riktigt ännu, men jag har förstått att det har sakta krupit över mig under ca 10 års tid. Det hänger förstås också ihop med den person jag uppfostrats till, omständigheter i familjen och viljan att alltid göra sin plikt och inte ge upp till något pris.
Under min resas gång har jag sakta börjat förstå hur jag tänkt, fungerat och reagerat tidigare i livet och nu gäller det för mig att i fortsättningen vara mer ”egoistisk” och att t.ex. inte försöka lösa allas problem och bekymmer.

Det har varit en jobbig resa med många missade tåg och byten hit och dit, men förr eller senare är jag säker på att jag kommer fram, även om det inte blir till den stationen som jag tänkte mig från början.


Nu skickar jag vidare till flasknosen med ämnet ”Därför gillar/ogillar jag att bo i Sverige”

Pesten??

Aj AJ AJ!
Har fått nån konstig infektion, som gör ont I örat UTANPÅ örat och under örat har jag fått en konstig svullnad. Pesten??

Jag har också fått ett ämne från en liten tant att skriva om. "En resa alla borde göra". Vad månde bliva av det??

Pelargonsticklingar

Idag snöar det och är en massa OS på tv. Om det blir något gjort idag så ska jag ta sticklingar från mina överlevande pelargoner och rota dem. Jag har i det närmaste slutat samla pelargoner men några skönheter vill jag ändå inte vara utan, såsom Kanariepelargonen, Anders Carmel, Rosalinde, Pagoda m. fl och absolut inte P. tetragonum den vilda pelargonen med sin trekantiga stam.
På bilderna ses Carmel och P.tetragonum.

Vinterpicknick!

Idag bär det iväg till Hvilan (kolonin) för att kolla läget och vi ska dricka kaffe och äta semlor - ute!!! Låter kallt men mysigt, eller hur? Solen skiner det värsta den kan och det är -2 här i Göteborg.



Och så här mysigt hade Emma (sonens flickvän) och jag det, medan sonen var i Motala och tog silver på Junior-SM i skridsko - 500 m. På radion hörde vi på skidtävling i OS.

OS!!!

Visst är det kul med OS! Fast just nu är jag arg - jag vill se skridsko och inte damhockey - Grrrr!!
Kolla in Johan Röjler och Eric Zachrisson - de svenska OS-deltagarna. Heja Sverige!!!

Ma pauvre cousine...

...som igår halkade på en isfläck på det klassiska Kalle Anka- viset, där fötterna är högre än huvudet plötsligt. Det gick dock ganska bra, men till akuten med blödande bakhuvud gick resan.
Väl framme fick hon vänta och sedan det konstaterats att fallet inte hade resulterat i någon hjärnskakning limmades(!!) såret ihop och kompress och LITEN HÄTTA sattes på att sitta där i 10 dagar.
-Jag ser ut som faster Augusta, sa hon i telefon, och då visste jag precis hur det var ställt.

Faster Augusta (1880-1960) var våra mammors faster och diakonissa. Hon var utbildad på Ersta diakonianstalt (som det hette då) och mycket repekterad och fruktad i vår släkt. Mest av sin svägerska, mormor Maria, som var nervös flera dagar innan Augusta skulle komma och hälsa på. Faster Augusta var lite förmer än alla andra eftersom hon var diakonissa och alltid gick klädd i den svarta långa diakonissklänningen och den vita spetshättan. Hon var också mycket stram, sträng och hade åsikter om allting från barnuppfostran till städning och inte höll hon inne med dem heller.
Jag var bara 5-6 år då, men jag minns den konstiga stämningen, som alltid uppstod inför hennes besök och alla gick på tå och skulle göra gott intryck. En gång när Faster Augusta var hos mormor och morfar satt jag i köksfönstret hon mormor och tittade ut på gården. Det brukade vara så roligt hos mormor men den här gången var allt så stillsamt och spänt. Jag satt och slog lite med knät mot rutan och hade tråkigt och plötsligt råkade jag banka lite hårt och fönsterrutan sprack!!! Jag måste ha skrikit till för alla kom rusande; mamma, mormor OCH Faster Augusta. Jag kände hennes svarta ekorrögon spänna blicken i mig, men hon sa ingenting, och jag blev bara en liten våt fläck. Som jag skämdes! Det var nog det värsta och jag kunde känna hur mamma skämdes över att ha en sån unge som spräckte fönsterrutor just idag.
Det hemska var inte att rutan sprack utan att det hände just då. Ojoj, denna Faster Augusta! Om hon hade vetat hus mycket ångest hon skapade för så många. Och nu ser kusinen ut som hon. Men det är bara tillfälligt och som tur är är de inte ett dugg lika varandra på insidan, snarare varandras motsatser.
Ma chére cousine!!

JyllandsPostens teckningar

För att kunna bilda mig en egen uppfattning om all turbulens kring karikatyrerna i JyllandsPosten i september 2005 letade jag på nätet och fann dem här.
Se själv och försök förstå vad det hela handlar om.

Våren är här!!!

Här syns min lilla snokört som kommit upp. Den såddes 30/1 -06 och ska bli vackert blå i min koloni i sommar.

Utmaning...

... från excessa. Den antas genast:
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Borta med vinden
2. Djungelboken
3.Life of Brian
4.Alla Bröderna Marx' filmer

Fyra ställen där jag bott:
1. Malmö
2. 6 adresser i Lund (under studietiden)
3. Göteborg

Fyra tv-program jag gillar:
1. Six feet under
2. Morden i Midsummer
3. Bokbussen
4. Kalla Fötter

Fyra ställen där jag varit på semester:
1.Skara - hihi
2.London
3.Piteå
4. Hemma

Fyra sajter som jag besöker dagligen:
1. Tradera
2. Yahoo
3.Blogger.com
4. MSN

Fyra favoriträtter:
1."Äggakaga"
2. Lax
3. Kåldolmar
4.Pizza

Fyra ställen där jag gärna skulle vara nu:
1. På en varm strand.
2. I min koloni - "Hvilan"
3. På biblioteket
4. Mitt ibland musikerna som spelar Mozarts "Requiem"


Några frågor???

Jag skickar vidare utmaningen till:

Lyckliga grodan

Marias Bokbetraktelser

Lindas trädgård

Sensibel lyhördhet och aktiv sömn

Nähä!!

Det var nog inte meningen att jag skulle ha nåt skrädderi. Inte nu i alla fall. Och det kanske var att ta sig lite vatten över huvudet när min läkare tycker att min arbetsförmåga är helt nedsatt. Dessutom var det nåt konstigt; Jag var inne igen igår och frågade om omsättning och vinst, men det kunde de inte svara på??? OCH de ville helst sälja till invandrare. De hade fått napp från en tjej i Trollhättan så det verkar inte som om jag längre spekulant. Men det hindrar mig inte från att drömma
Just nu avvaktar jag Kommunens omplaceringsutredning.

Skrädderi

Idag har jag varit i Skrädderiet som är till salu och talat med en liten farbror. Uppenbarligen var det inte han som var innehavaren - utan en kvinna. Lokalen var på 25 kvm och det fanns tre industrisymaskiner+material och sybehör. Priset är 300 000:- Jag är jättesugen och ska ta mig en rejäl funderare. Jag sms:ade till syrran och hon svarade genast:- Vill du ha en borgensman? Det är syrror de!!

Ett tecken???

Jag kommer inte att kunna gå tillbaka till lärarjobbet. Det har jag förstått. Den karriären är slut. Men vad ska jag då hitta på fram till pensionen? Jag kan ju inte bara sätta mig ner som en elefant vid vattenhålet och invänta döden. Jag ÄR lärare till själ och hjärta, men nu måste jag hitta nåt annat.
Egentligen vill jag ha något som är roligt, som inte innebär att jag måste "ta hand om" människor, som innebär att när jag går hem så är jag ledig, som jag kan försörja mig på.
Vad tycker jag om att göra då? Jo bland annat att:
Läsa böcker
Umgås med människor
Prata
Sy
Trädgårdsarbete
Lära mig nya saker
Arbeta självständigt
Musik

Helst av allt tror jag att jag skulle vilja jobba på ett bibliotek, i bokhandel eller allra helst öppna en syateljé och ändringsskrädderi.
På parallellgatan här finns ett litet skrädderi, sokm varit där i 100 år :)),och jag går förbi där nästan varje dag. Det är en äldre herre som har det och jag har ofta tänkt
"Det lilla skrädderiet skulle man ha. Väl inarbetat med kundkrets och en lagom stor lokal. Undrar om han inte ska sälja det snart?"
Och gissa vad?? I går kom lokaltidningen och där stor en annons:
"Inarbetat skrädderi till salu p.g.a sjukdom" och det var precis det på parallellgatan som jag gått och glott på!!!
Är det ett tecken, eller??

Det finns inte många ändringsskrädderier kvar och det är ju en mindre katastrof när blixtlåsen går sönder i favoritjeansen eller fodret i mysiga jackan hänger i remsor och man inte själv kan fixa det. Jag har en bekant som alltid måste köpa för långa byxor och kjolar, och hon får köra över halva stan till en skräddare som kan hjälpa henne. Hos "fina" affärer ingår det i priset, men handlar man på H&M eller KappAhl så är det kört. Kanske är det en bra idé??

Hjälp - ett gott råd, tack!

Nu vet jag inte hur? Ska jag eller inte? Jag är ju sjukskriven sedan 2 år och det kan ju inte vara om jag ska starta eget? Kommer jag att orka eller kanske blir jag piggare??

Smile!!

"Start off every day with a smile and get it over with."
W.C. Fields

Elektrifierad

Har precis kommit hem från sjukgymnasten. Jag har fått akupunktur för min "TENNISARM". Lite kul eftersom jag aldrig spelat tennis i hela mitt liv. Det beror på inre muskelspänningar, säger hon. Hon kopplade el till den ena nålen hon satt och det kändes som om armbågen var full av sockerdricka.
Hittade av en slump 2 bloggar som jag lagt till mina länkar; Husmusen och Lindas trädgård. De tar upp två av mina intressen och jag ska följa dem med stort intresse. Jag har dessutom tagit bort några som jag egentligen aldrig läste. Lite "vårstädning" alltså.
Och imorgon är det dags för ny träff hos Trädgårdsamatörerna!!

EM i friidrott 6-13 augusti

Jag har blivit antagen som volontär i EM i friidrott i augusti här i Göteborg och idag har jag tillsammans med 499 andra varit på utbildning på Radisson SAS tjusiga hotell. Sammanlagt är det 3200 volontärer.

Det var en heldag med mycket prat, många bildspel och nu inser jag vilken jätteapparat detta är. Jag tycker att det ska bli jättekul att få vara en del i denna jätteorganisation. Alla verkade väldigt trevliga och jag tror att det är en viss typ av människor som söker sig till sådant här. Alla verkade himla sugna på något annorlunda och nytt. Och det är jag också!! Jag ska vara på cateringsidan och jag fick bl.a. veta att 185000 måltider ska serveras!!!

Jag har fått en storasyster!!!

Jo, det är sant. Vid min ålder så har jag blivit lillasyster. Visst är det otroligt! Jag har adopterat P. som min storasyster och hon har adopterat mig som sin lillasyster och vi ska ut och fira detta på krogen.

Det hela började med en artikelserie som fanns i GP för ett tag sedan om syskon. Det är många som inte kommer överens med sina syskon av olika skäl och i vissa fall skulle det vara bättre om man själv kunde välja sitt syskon, stod det. En kvinna hade 4 syskon men ingen kontakt med någon av dem efter en arvstvist. Hon hade däremot en mycket god vän, som hon umgicks mycket med och som delade många av hennes intressen; de hade adopterat varandra som systrar och trivdes ypperligt med det.

För min del började det hela med att min "syrra" undrade när jag fyllde år och då jag sa att det är den 2 mars. "Det är samma dag som min syster. Fy!! Fast det kan inte du hjälpa." Saken är den att de aldrig kommit överens, gillar inte varandra och träffas bara när de "måste". Då föreslog jag att vi skulle adoptera varandra som systrar. Vi delar samma intressen, skrattar bra ihop och pratar bra och länge. Och det tyckte "syrran" var en underbar idé. Gissa om jag blev glad. Jag har alltid önskat mig en syster.

Sedan detta hände - en vecka sedan - har vi bara kommit närmare varann och senast idag fick jag ett sms : "Vad det är härligt att ha dig till syster!" Kan man annat än sucka!!

Frön

Idag är det sol, snö och -3. Jag ska ut till Plantagen med Pia och köpa jord. Vi måste så alla våra perennfrön så att vi får fint i kolonin till sommaren. Vi har köpt mängder med frön och vi lääääääääängtar så vi kan dö.

Det rockar fett...

...med skridskotävlingar i Norge. Herregud!!! det var lika mycket vrål som när vi var på Metallica-konserten i Köpenhamn. Skillnaden är att på skridskotävlingar så följer vrålen skrinnaren runt ovalen och det blir som "vågen" fast med ljud. Hur läckert som helst!!
Tyvärr gick kylaggregatet sönder och tävlingarna fick avbrytas alldeles för tidigt på lördagen. Detta betydde att herrarna fick köra tre distanser på söndagen; 5000 m, 1500 m OCH 10000 m. Jag fattar fortfarande inte hur de klarade det. Svenska OS-deltagren Johan Röjler blev 6:a i Em Och italienaren Fabris vann. Och tyvärr var vi tvungna att åka hemåt innan sista distansen, men vi hörde det på norsk radio. Vi körde 120 mil den helgen, men roligt var det.

EM i skridsko

Idag bär det iväg till Lillehammer och svägerskan. Vi har laddat med julmust, knäckebröd, prästost och Classic kaffe. Sånt som man måste exportera till Norge om det ska bli bra.
I morgon börjar EM i skridsko och det går av stapeln i Vikingaskipets OS-arena i Hamar - 5 mil söder om Lillehammer. Det kommer att bli fullsatt på Vikingskipet med norrmän, holländare och några svenskar. Norrmännen är vassa nu och alla vill slipa formen tills OS i Turin börjar i februari. Ni kan inte föreställa er vrålet när alla hejar. Det är mäktigt!

Fyra svenskar deltar och vi håller alla tummar vi har för dem. Sofia Albertsson är från "vår" klubb - IK WEGA och vi ska heja särskilt på henne.

Vikingskipet är en fantastisk arena. Den ser ut som ett upp-och nervänt vikingaskepp från utsidan och kommer man på kvällen så lyser det längst ner, som om det satt småknytt under och eldade.